Bells pares är en neurologisk störning som drabbar ansiktsmusklerna. Även om det ännu inte finns något officiellt botemedel är läkare långt ifrån maktlösa när det gäller att behandla tillståndet. Forskningsgrupper världen över söker svar kring denna och andra nervsjukdomar, medan läkarna förlitar sig på behandlingsmetoder som kan minska symtomen avsevärt.
Den pågående forskningen kring Bells pares fokuserar på att öka kunskapen om hur nervsystemet fungerar samt att identifiera en underliggande orsak till sjukdomen. Ju mer man förstår om mekanismerna bakom tillståndet, desto bättre blir förutsättningarna att utveckla effektiva botemedel i framtiden.
Två organisationer leder huvuddelen av forskningen kring Bells pares: National Institute on Neurological Disorders and Stroke (NINDS) och National Organization for Rare Disorders (NORD). Dessa institutioner finansierar och samordnar studier som syftar till att öka förståelsen för sjukdomen och förbättra de behandlingsmetoder som finns tillgängliga.
Enligt NINDS ser de flesta patienter en förbättring inom ungefär två veckor och återhämtar sig inom tre till sex månader. I en liten andel av fallen förekommer dock bestående förlamning. En tidig diagnos och snabb behandlingsinsats kan förbättra chanserna till fullständig återhämtning.
Behandlingen inleds vanligtvis med att åtgärda det tillstånd som läkarna bedömer ha orsakat förlamningen. Detta kan innebära behandling med antivirala läkemedel eller kortikosteroider. Kortikosteroider används ofta för att minska inflammationen i ansiktsnerven, vilket kan lindra trycket på nerven och främja återhämtningen.
Kirurgi är den behandling som idag ligger närmast ett botemedel vid Bells pares. Operationen innebär att en annan nerv transplanteras till ansiktsnerven. Även om ingreppet inte löser problemet med bestående förlamning ger det en markant förbättring hos de flesta patienter och kan därmed förbättra deras livskvalitet betydligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online