
Bells pares kännetecknas av en tillfällig ansiktsförlamning som orsakas av någon form av skada på en av ansiktsnerverna. Människan har två sådana nerver – en på varje sida av ansiktet – och de styr musklerna på sin respektive sida. Funktioner som att blinka, le och rynka pannan styrs alltså av dessa nerver. Vanligtvis drabbas endast en av dem, vilket innebär att oftast bara ena sidan av ansiktet blir påverkad.
Vid en differentialdiagnos måste läkaren utesluta andra tillstånd som kan efterlikna Bells pares. Lesioner på öronspottkörteln (parotidkörteln) eller i örat kan exempelvis trycka på ansiktsnerven och orsaka förlamning. Flera andra tillstånd kan också ge påverkan på de perifera nerverna, däribland borrelia (Lyme disease), Guillain-Barrés syndrom, Ramsay Hunt-syndrom (bältros som angriper ansiktsnerven), mellanöreinflammation (otitis media), sarkoidos samt, i sällsynta fall, vissa influensavacciner.
Typiska symtom är förlamning på ena sidan av ansiktet, mer sällan på båda sidor, förlamning av ögonlocket, smärta i ansiktet, förändrad smakupplevelse, stel nacke, lätt feber, ljudöverkänslighet i ett öra samt smärta bakom ett öra. Även svaghet och stelhet i ansiktet förekommer. Många har dessutom svårt att stänga munnen helt, vilket kan besvära vid ätande och tal. Salivläckage, ökad tåravsöndring, torra ögon eller minskad salivproduktion kan också uppstå.
För att ställa en säker differentialdiagnos undersöker läkaren hur de andra tänkbara orsakerna till ansiktsförlamning skiljer sig från Bells pares symtombild. Dessa tillstånd har ofta ytterligare karaktäristika:
En elektromyografi (EMG) kan hjälpa till att påvisa eventuell nervskada. Röntgen av skullen visar om en tumör eller infektion ligger bakom förlamningen. En magnetresonanstomografi (MR) eller datortomografi (DT) kan dessutom bidra till att utesluta andra tillstånd som trycker mot nerven.
Bells pares har ingen direkt bot, utan behandlingen fokuserar på att åtgärda orsaken till nervskadan. Enligt Journal of the American Academy of Family Physicians rekommenderas att patienter med bekräftad Bells pares behandlas inom tre dagar efter symtomdebut med en veckas kur acyklovir eller valacyklovir (i tablettform) i kombination med en kortisonkur med prednisolon, även det via munnen. Din läkare kan dessutom rekommendera receptfria värktabletter som ibuprofen, paracetamol eller aspirin för att lindra obehag. Eftersom tillståndet ofta påverkar ögats förmåga att producera tårar och att blinka kan även skydd av ögat med ögondroppar (till exempel konstgjorda tårar) eller ett ögonförband behövas.
Vissa patienter kan behöva fysioterapi för att bibehålla muskeltonus i ansiktet och stimulera nerven. Specifika massagetekniker och riktade ansiktsövningar kan hjälpa till att förebygga permanenta skador på ansiktsmusklerna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online