Epilepsi är en hjärnsjukdom som gör att grupper av nervceller sänder ut felaktiga signaler, vilket utlöser epileptiska anfall. Anfall som börjar i hjärnans främre del – så kallade frontallobsanfall – kan ge upphov till en rad onormala psykiska och fysiska symtom, men de brukar svara väl på behandling.
Enligt National Institutes of Health (NIH) har fler än två miljoner människor – ungefär 1 av 100 – diagnostiserats med epilepsi eller haft oförklarliga anfall. För den stora majoriteten av de drabbade kan anfall kontrolleras med läkemedel. Det är viktigt att komma ihåg att epilepsi varken beror på psykisk sjukdom eller begåvningsnedsättning.
Frontallobsanfall är en typ av fokalt anfall, vilket innebär att det uppstår i en avgränsad del av hjärnan. Enligt NIH är cirka 60 procent av alla epileptiska anfall fokala. Frontallobsanfall börjar ofta medan personen sover, vilket kan göra dem extra svåra att upptäcka.
Under ett frontallobsanfall kan den drabbade röra benen i cirkulära rörelser, som om hen cyklade eller satt i en gungstol. Dessa repetitiva rörelser kallas automatism. Personen kan också kraftfullt trycka fram bäckenregionen, huvudet och ögonen kan vridas åt ett håll, eller så kan hen blinka eller rycka till.
De ibland kraftfulla fysiska rörelserna kan leda till att personen skadar sig under anfallet.
Det kan även finnas verbala tecken på att något är fel, till exempel att svära högt eller skratta hysteriskt.
I de flesta fall är orsaken till frontallobsanfall okänd. De kan dock utlösas av tumörer i frontallobern, huvudskador eller kärlavvikelser i hjärnan.
En ovanlig ärftlig sjukdom som kallas autosomalt dominant nattlig frontallepilepsi kan göra att du genetiskt är benägen att få anfall. Har din mor eller far denna form av epilepsi är risken 50 procent att även du utvecklar sjukdomen.
Det märkliga beteende som ofta förekommer vid frontallobsanfall kan lätt förväxlas med andra tillstånd, exempelvis psykisk sjukdom. En erfaren läkare kan däremot skilja epilepsi från andra sjukdomar och utföra rätt diagnostiska undersökningar, som EEG.
Eftersom frontallobsanfall ofta förekommer i serier och kan pågå under lång tid finns en förhöjd risk för ett allvarligt tillstånd som kallas status epilepticus. Status epilepticus definieras som anfallsaktivitet som varar i mer än 30 minuter och kräver omedelbar vård.
Frontallobsanfall som varar längre än fem minuter ska alltid behandlas som ett medicinskt akutläge. I de flesta fall kan läkemedel effektivt kontrollera anfallen. Om antiepileptiska läkemedel, exempelvis fenytoin (Dilantin) eller valproat (Depakote), inte fungerar kan kirurgi övervägas som behandlingsalternativ.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online