Hypomani innebär att en person känner sig rastlös och upprymd, ofta med extrema känslor av eufori. Tillståndet, som ibland kallas mani, uppstår under den överexciterade fasen av en stämningssjukdom. Redan den grekiske läkaren Hippokrates definierade depression som mani eller melankoli. Mani beskriver överdriven upprymdhet och tankar, depression handlar om överdrivet ointresse, medan bipolär sjukdom – tidigare kallad manisk depression – kännetecknas av onormalt och återkommande höjda stämningar, det vill säga hypomani.
En genomsnittlig person kan kontrollera sina stämningar, och en viss variation är helt normal. En stämningssjukdom konstateras först när en person inte kan återgå till sitt normala humör, eller när dennes uppfattning av vad som är normalt är snedvriden. För att tillståndet ska betraktas som hypomani måste vardagen störas av de skiftande sinnestillstånden. Personen framstår som hyperaktiv, känner sig produktiv och ser positivt på livet i flera dagar i sträck, följt av ett svårt depressivt skov – vilket är typiskt för bipolär sjukdom typ II. Bipolär sjukdom typ I är allvarligare, där hypomanin ersätts av mani och svåra depressiva episoder. En svår depressiv episod eller en depressiv störning kännetecknas av onormalt och återkommande låga stämningar.
Varje område i hjärnan ansvarar för specifika funktioner, och hjärnkemin förändras över tid. Hjärnan fungerar bäst när den stimuleras på olika sätt, så att signalsubstanserna kan kommunicera med neuronerna och styra hjärnaktiviteten. När detta inte sker kan obalanser uppstå som leder till en stämningssjukdom. Det finns flera typer av signalsubstanser:
Hos en person med hypomani ligger en eller flera av dessa signalsubstanser på nivåer som är antingen för höga eller för låga.
Genetik, stress samt hormonerna testosteron och östrogen är ofta orsakerna till de obalanser som leder till en stämningssjukdom. Bipolär sjukdom typ I drabbar båda könen lika ofta, med debut vanligtvis före 30 års ålder, medan depressiv sjukdom oftare debuterar efter 40. Hypomaniska episoder kan utlösas av fysiskt eller emotionellt trauma. Utan en bakomliggande stämningssjukdom kan hypomani även bero på andra faktorer, exempelvis:
Behandlingen av hypomani varierar beroende på problemets svårighetsgrad. För en person som inte är suicidbenägen, våldsam eller utgör något hot mot sig själv eller andra ordineras ofta öppen psykiatrisk vård. Om personen däremot utgör ett hot krävs en sjukhusvistelse. Behandlingen kan även omfatta psykoterapi, regelbunden motion och läkemedel, exempelvis stämningsstabiliserande mediciner.
Det finns många sätt att förbättra livskvaliteten och minska episoderna av hypomani, mani och depression som ingår i en stämningssjukdom. Det är avgörande att en person med hypomani får tillräcklig vila varje dag, gärna med ett regelbundet schema där man går till sängs tidigt och vaknar tidigt, så att kroppen bättre kan reglera stämningen. Omvänt kan överdriven sömn eller dagssömn utlösa depressiva episoder.
Hitta sätt att hantera daglig stress, antingen genom avslappningstekniker, motion eller en kombination av båda. Begränsa eller undvik alkohol och koffein, och undvik droger helt, eftersom substansmissbruk kan förvärra symptomen avsevärt.
Om du eller någon i din närhet upplever tecken på hypomani eller andra stämningssvängningar som påverkar vardagen, kontakta vården. Tidig diagnos och rätt behandling gör stor skillnad för prognosen och livskvaliteten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online