Bells pares är en svaghet eller förlamning i ansiktsmuskulaturen som orsakas av en akut inflammation i ansiktsnerven. Varje år drabbas omkring 40 000 personer i USA, de flesta i 20-årsåldern eller över 60 års ålder. De flesta tillfrisknar helt inom tre till sex månader, men hos ungefär 10 procent återkommer symtomen, och ett fåtal lever med besvären under hela livet.
Vanliga symtom inkluderar plötslig förlamning på ena sidan av ansiktet, hängande mungipa, förändringar i saliv- och tårproduktion samt smärta i örat. Även om det inte alltid går att förebygga tillståndet helt finns det flera åtgärder som kan minska risken. Här är fem konkreta steg.
Bells pares orsakas ofta av herpes simplex-viruset, som sprids genom sexuell kontakt. Genom att alltid använda kondom minskar du risken för smitta betydligt – och därmed även risken att utveckla tillståndet.
Körtelfeber (mononukleos) orsakas av Epstein-Barr-viruset, vilket också har kopplats till Bells pares. Undvik nära kontakt som delande av glas, bestick eller kyssar med någon som har en pågående infektion.
Borrelia, som överförs via fästingbett, är en annan infektion som har samband med Bells pares. Bär långärmad tröja och långa byxor när du vandrar eller campar i skogsmark. Inspektera kroppen noggrant efter fästingar så snart du lämnar skogen – ju tidigare en fästing tas bort, desto mindre är risken för smitta.
Uppträder du i aktiviteter där fysisk kontakt kan förekomma, exempelvis lagsporter, bör du använda ansiktsskydd eller hjälm när det är möjligt. Ett hårt slag mot ansiktet kan skada ansiktsnerven och utlösa Bells pares.
Förkylningar och influenza räknas också som riskfaktorer för Bells pares. Tvätta händerna regelbundet med tvål och vatten, särskilt under vintersäsongen, för att minska risken för virusinfektioner.
Om du plötsligt upplever svaghet eller förlamning i ansiktet bör du kontakta vården omgående. Tidig diagnos och behandling, ofta med kortison, ökar chanserna till fullständig återhämtning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online