Hur påverkar cerebral pares kroppen?

Barn med cerebral pares har svårt att kontrollera sina muskler. Hjärnskadorna ligger oftast redan vid födseln, men de kan också orsakas av en infektion, en hjärnskada eller syrebrist. Typiska symtom är nedsatt koordination, muskelstelhet och svårigheter att gå. Barn med de allvarligaste formerna av cerebral pares kan varken tala eller gå.

Symtom vid födseln

Barn som föds med cerebral pares kan dregla överdrivet mycket, ha problem med att dia och svälja, hålla benen raka och korslagda när de lyfts upp, inte kunna lyfta huvudet samt ständigt knyta en hand till näve.

Symtom hos äldre barn

Många barn får inte diagnosen cerebral pares förrän de når den ålder då de normalt börjar bli mer självständiga. Talsvårigheter, darrningar, bristande koordination, ostadig gång, oförmåga att börja gå, onormalt spända eller stela muskler, spastiska rörelser, tics, att släpa efter ett ben, att gå på tå eller att gå med böjda knän kan alla tyda på att ett barn har cerebral pares.

Hur vanligt är tillståndet?

En studie genomförd av Centers for Disease Control and Prevention (CDC) ledde myndigheten till att uppskatta att ungefär ett av 278 amerikanska barn har någon grad av cerebral pares. På sin webbplats beskriver CDC tillståndet som "den vanligaste orsaken till motorisk funktionsnedsättning i barndomen" och anger att risken är störst hos afroamerikanska barn, pojkar samt barn vars familjer har låga eller medelhög inkomst.

Prognos

Symtomen på cerebral pares förvärras inte i takt med att barnet blir äldre, och de förbättras ofta med behandling. National Institute of Neurological Disorders and Stroke (NINDS) konstaterar att "många barn får möjlighet att leva ett nästan normalt vuxenliv om deras funktionsnedsättning hanteras på rätt sätt."

Behandling

Behandlingen av cerebral pares anpassas efter vilka symtom barnet har och hur allvarliga de är. Alternativen inkluderar arbetsterapi, talträning, skenor och korrigeringsskor, läkemedel mot darrningar och spasticitet, smärtlindrande och muskelavslappnande preparat samt kirurgi för att lossa spända muskler eller korrigera fysiska missbildningar. Vissa barn behöver dessutom gånghjälpmedel, rullstol eller hjälpmedel för alternativ kommunikation.