1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Vilka läkemedel används vid behandling av absenceanfall?

Vad är absenceanfall?

Absenceanfall, tidigare kallade petit mal-anfall, är en form av generaliserad epilepsi som framför allt drabbar barn. De kännetecknas av korta medvetandebortfall – personen slutar plötsligt att agera och stirrar tomt framför sig – som vanligtvis bara varar i några sekunder och sedan lika plötsligt upphör.

Förstahandsval vid behandling

Tre läkemedel anses vara särskilt effektiva mot absenceanfall:

Ethosuximid (Zarontin)

Ethosuximid är förstahandsvalet vid isolerade absenceanfall och har visat god effekt i kliniska studier, med färre biverkningar än många alternativ.

Valproat (Depakote)

Valproat är ett annat mycket effektivt läkemedel mot absenceanfall. Det används särskilt när patienten även har andra typer av anfall, eftersom det verkar brett mot flera anfallsformer.

Lamotrigin (Lamictal)

Lamotrigin kan också vara fördelaktigt vid denna typ av anfall och är ett vanligt alternativ, bland annat hos kvinnor i fertil ålder där valproat ofta undviks.

Andra möjliga läkemedelsalternativ

I vissa fall kan andra preparat övervägas, exempelvis när förstahandsvalen inte fungerar eller inte tolereras:

  • Zonisamid (Zonegran)
  • Klonazepam (Klonopin)
  • Klobazam (Onfi)
  • Felbamat (Felbatol)
  • Gabapentin (Neurontin)
  • Levetiracetam (Keppra)
  • Oxkarbazepin (Trileptal)
  • Fenytoin (Dilantin)
  • Topiramat (Topamax)

Observera att vissa antiepileptika, exempelvis fenytoin, karbamazepin och gabapentin, i vissa fall kan förvärra absenceanfall och därför ska användas med försiktighet vid denna anfallstyp.

Hur väljs rätt läkemedel?

Valet av läkemedel beror på flera faktorer, bland annat patientens ålder, hur ofta anfallen förekommer, om det finns andra anfallstyper samtidigt samt eventuell annan sjukdom eller annan medicinering. Hos flickor och kvinnor tas även riskerna vid graviditet med i bedömningen. En läkare gör alltid en individuell utvärdering innan behandlingen inleds, och uppföljning sker regelbundet för att säkerställa att läkemedlet har önskad effekt och att doseringen är rätt. Behandling bör aldrig avbrytas utan att detta först diskuterats med den behandlande läkaren.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online