Vad krävs för att få diagnosen tvångssyndrom (OCD)?

Vad är tvångssyndrom (OCD)?

Tvångssyndrom (OCD) är en psykisk sjukdom som kännetecknas av påträngande, oönskade tankar – så kallade tvångstankar – samt upprepade beteenden eller mentala handlingar, så kallade tvångshandlingar. För att få diagnosen OCD måste en person uppfylla specifika kriterier enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), den mest använda diagnostiska manualen inom psykiatrin.

Diagnostiska kriterier enligt DSM-5

Tvångstankar (obsessioner)

Tvångstankar är återkommande och ihärdiga tankar, impulser eller mentala bilder som upplevs som påträngande och oönskade. De väcker ofta uttalad ångest eller obehag och kan störa det dagliga fungerandet. Vanliga exempel är:

- Rädsla för smuts och kontaminering
- Rädsla att skada sig själv eller andra
- Påträngande sexuella tankar
- Ett överdrivet behov av perfektion och ordning

Tvångshandlingar (kompulsioner)

Tvångshandlingar är upprepade beteenden eller mentala handlingar som personen känner sig tvingad att utföra som svar på en tvångstanke eller enligt strikta, självuplagda regler. Syftet är att förebygga eller minska ångesten, eller att förhindra en fruktad händelse eller situation. Vanliga tvångshandlingar är:

- Överdriven tvätt och rengöring
- Upprepade kontroller (till exempel att lås och spis är avstängda)
- Räknande och upprepning av vissa ord eller fraser
- Samlande och svårigheter att kasta bort saker

Tidsåtgång och funktionsnedsättning

Tvångstankarna eller tvångshandlingarna måste ta mer än en timme per dag och orsaka betydande lidande eller nedsatt fungering i vardagen. Symtomen får dessutom inte bättre kunna förklaras av en annan psykisk störning, missbruk av droger eller läkemedel, eller av ett somatiskt medicinskt tillstånd.

Symtomens varaktighet

Symtomen ska ha funnits under en sammanhängande period av minst sex månader. Detta hjälper till att skilja mellan långvarig OCD och kortvariga, övergående besvär.

Alla tvångssymtom är inte OCD

Det är viktigt att komma ihåg att inte alla som någon gång upplever tvångstankar eller utför repetitiva handlingar uppfyller kriterierna för en OCD-diagnos. Många människor har till exempel enstaka ritualer eller småligheter utan att detta utgör en sjukdom. För att diagnosen ska kunna ställas måste symtomen vara tillräckligt svåra och tidskrävande för att orsaka kliniskt signifikant lidande eller nedsatt förmåga att fungera i vardagslivet, i arbetet eller i sociala relationer. Vid misstanke om tvångssyndrom bör man därför alltid söka hjälp hos en legitimerad psykolog eller läkare för en korrekt bedömning.