Elektriska störningar i hjärnan kan orsaka antingen generaliserad epilepsi eller fokal epilepsi, även kallad partiell epilepsi. Generaliserade anfall engagerar hela hjärnan och ger kramper i hela kroppen. Fokala anfall utgår däremot från en avgränsad del av hjärnan och påverkar en specifik del av kroppen eller medvetandet.
Ett fokalt anfall kan exempelvis bara ge ryckningar i en arm, en märklig synupplevelse eller en plötslig humörförändring. Fokal epilepsi kan dock utvecklas till generaliserade anfall och därmed bli allvarligare.
Fokal epilepsi kopplas ofta till kortikal dysplasi, en missbildning av hjärnbarken (cortex) – det yttersta lagret av hjärnvävnad – som kan orsaka epilepsi hos barn. Godartad fokal epilepsi i barndomen (BFEC) är mycket mild och försvinner oftast i samband med puberteten. Den diagnostiseras vanligtvis mellan fem och åtta års ålder.
Fokal kortikal dysplasi är dock en vanlig orsak till svårbehandlad epilepsi hos barn och en relativt vanlig orsak till epilepsi hos vuxna.
Fokal epilepsi kan vara medfödd, det vill säga närvarande redan vid födseln. Under fosterutvecklingen kan neuroner i vissa fall inte vandra till rätt position i hjärnbarkens grå substans, som kräver en mycket specifik lagerstruktur. Nervcellerna kan även bli onormalt stora – så kallade ballongceller – med förskjuten cellkärna och brist på dendriter och axoner, vilket stör signalsändningen i hjärnan.
Bland vanliga orsaker till fokal epilepsi listas temporalskleros, kortikala missbildningar, kärlsjukdomar, tumörer, infektioner och skador.
Enligt Oxford Journals kan mer allvarlig fokal epilepsi ge symtom som förstorat huvud, nedsatta senreflexer, språklig regression efter anfallens debut, hyperaktivitet, impulsivitet och aggressivt beteende, liksom intellektuell funktionsnedsättning eller andra utvecklingsstörningar.
Om barndomsepilepsin har lett till utvecklingsförseningar kan fysioterapi och andra stödåtgärder behövas utöver den anfallsförebyggande behandlingen.
Ibland krävs ingen behandling alls, särskilt inte vid godartad barndomsepilepsi (BFEC). När behandling behövs riktar den sig mot symtomen, alltså anfallen. Om anfallsmediciner inte hjälper klassificeras tillståndet som svårbehandlad fokal epilepsi, och då överväger läkarna andra behandlingsalternativ.
Kirurgi kan vara möjligt beroende på var den kortikala dysplasien sitter. Den onormala vävnaden kan antingen tas bort eller kopplas ifrån resten av hjärnan för att hindra anfallen från att sprida sig.
Kirurgi ger god anfallskontroll hos cirka 60 procent av patienterna. För de återstående 40 procenten kan andra metoder ge lindring. I New England Journal of Medicine beskrivs nyare behandlingsformer som gammakniven, en precis riktad strålbehandling mot det drabbade området.
Implanterbara apparater som känner igen ett pågående anfall och avger en svag elektrisk impuls för att stoppa det är ett alternativ i vissa fall. Behandlingen kan antingen leda till bot eller enbart till en minskning av symtomen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online