Intradialytisk parenteral nutrition, förkortat IDPN, används som näringsstöd för patienter som genomgår dialys på grund av njursvikt. Behandlingen består av en lösning innehållande socker, proteiner och fetter som ska ersätta mycket av det näringsämnen som går förlorade under själva dialysen.
IDPN kan dock påverka blodsockernivåerna på olika sätt, vilket gör att patienter som får behandlingen bör övervakas noggrant under hela administreringen. Här går vi igenom de viktigaste effekterna, hur övervakning går till och vad som gäller på lång sikt.
Det har visats att IDPN kan höja blodglukosnivåerna, särskilt hos patienter som inte har diabetes. Orsaken är att den intravenösa vätskan innehåller sockerarter som ska ersätta de som förloras under dialysen.
Hos en person med normalt blodsocker kan detta leda till en oönskad och snabb blodsockerhöjning. Ökningen kan ske hastigt, och det är svårt att förutsäga om just en viss patient kommer att drabbas av effekten eller inte.
Hos vissa patienter kan blodsockernivåerna istället sjunka kraftigt direkt efter en behandling med IDPN. Fenomenet liknar den så kallade "sockerdippen" som många upplever efter att ha konsumerat stora mängder socker – först en topp, sedan ett abrupt fall.
När detta inträffar kan patienten känna sig yr, illamående och även drabbas av huvudvärk. Tillståndet kallas en hypoglykemisk episod. Precis som en plötslig blodsockerhöjning utgör en plötslig sänkning en chock för kroppen och bör tas på allvar.
Eftersom läkaren inte kan förutsäga vilka patienter som får en höjning respektive sänkning av blodsockret till följd av IDPN krävs noggrann övervakning under hela behandlingens gång.
De flesta läkare kontrollerar därför patientens blodsocker både före, under och efter behandlingen. Snabb upptäckt av avvikelser ger bättre möjligheter till effektiv behandling. Utöver detta kan vecko- eller månadsvisa blodprover beställas för att följa upp andra problem som kan uppstå till följd av återkommande toppar i blodsockernivåerna.
Så snart ett blodsockerrelaterat problem kopplat till IDPN har identifierats kan läkaren sätta in rätt åtgärder. Har en viss reaktion konstaterats hos en patient är vårdteamet berett att agera snabbare vid kommande behandlingstillfällen.
Stiger blodsockret kan läkaren administrera en dos insulin för att få ner nivåerna. Har patienten drabbats av en hypoglykemisk episod hjälper det oftast att äta ett mellanmål för att stabilisera blodsockret igen.
Om blodsockernivåerna ligger för högt ofta kan negativa långtidseffekter uppstå. Leverfunktionen kan försämras, vilket innebär leverproblem utöver de njurproblem patienten redan lever med.
Kroppen kan dessutom luras att producera för mycket insulin under perioder då IDPN inte ges, vilket gör att patienten lättare drabbas av lågt blodsocker. Oövervakade hypoglykemiska episoder kan vara farliga och bör aldrig ignoreras.
Frekvent medicinsk övervakning samt planerade pauser i IDPN-behandlingen kan bidra till att förebygga problem – och till att upptäcka dem tidigt om de ändå skulle uppstå.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online