Lisinopril är en så kallad ACE-hämmare (hämmare av angiotensinkonverterande enzym) som sänker blodtrycket och samtidigt har en skyddande effekt på njurarna. Att förstå hur läkemedlet verkar är en viktig del av behandlingen när lisinopril används vid njursjukdom.
ACE-hämmare får blodkärlen att slappna av, vilket gör det lättare för hjärtat att pumpa ut blodet i kroppen. På så sätt sänks blodtrycket, vilket minskar belastningen på både hjärtat och njurarna.
Enligt National Kidney and Urologic Diseases Information Clearinghouse kan lisinopril förhindra skador på njurarnas glomeruli – de små filterenheter som renar blodet från avfallsämnen. Detta bromsar sjukdomsförloppet och kan fördröja utvecklingen mot allvarligare njursjukdom.
Forskare i Italien undersökte effekten av lisinopril hos 131 personer med kronisk njurinsufficiens och proteinuri (protein i urinen). Hos de deltagare som behandlades med lisinopril förblev njurfunktionen i stort sett oförändrad under studiens gång, medan den försämrades hos dem som fick placebo. Studien publicerades i majnumret 2001 (volym 16) av tidskriften Nephrology Dialysis Transplantation.
Lisinoprils biverkningar kan i vissa fall göra att läkaren väljer ett annat läkemedel mot njursjukdom och högt blodtryck. Vanliga biverkningar inkluderar hosta, yrsel, huvudvärk, illamående, kräkningar, magbesvär, diarré, dåsighet och lindrig hudklåda. Även nedstämdhet eller depression har rapporterats hos vissa patienter.
Hos patienter med svår njursjukdom kanske njurarna inte klarar att filtrera ut lisinoprilen ur kroppen på rätt sätt. Läkemedlet kan då ansamlas i blodet, vilket i värsta fall kan leda till njursvikt. Därför krävs noggrann läkarövervakning och ofta en anpassad dosering vid nedsatt njurfunktion. Kontakta alltid din läkare om du upplever ovanliga symtom under behandlingen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online