Nefrotiskt syndrom känns igen främst genom massiv proteinuri, låga albuminnivåer i blodet och uttalade ödem. Samtidigt finns det flera tecken som många förväntar sig, men som faktiskt inte ingår i den typiska sjukdomsbilden. Här går vi igenom de viktigaste – både de som saknas och de som verkligen kännetecknar tillståndet.
Blodtrycket är vanligtvis normalt eller till och med lågt vid nefrotiskt syndrom. Det beror på att kroppen förlorar både protein och vätska, vilket motverkar den blodtryckshöjande effekt som ses vid många andra njursjukdomar. Uppträder däremot hypertoni kan det tyda på en annan underliggande njursjukdom.
Trots de stora proteinförlusterna är urinmängden oftast normal eller till och med ökad. Detta beror på att glomeruli får en ökad permeabilitet för vatten och lösta ämnen. Normal urinproduktion skiljer därmed nefrotiskt syndrom från exempelvis akut njursvikt, där oliguri är ett vanligt inslag.
Ödem är däremot ett absolut kännetecken för nefrotiskt syndrom. Vätska ansamlas i mellanvävnaden när de låga serumalbuminnivåerna sänker det onkotiska trycket i blodkärlen. Svullnaden syns ofta runt ögonen, i benen och kring fotledarna, och kan i svåra fall bli omfattande.
Även höga kolesterolvärden är ett vanligt fynd. När albuminnivån sjunker stimuleras levern att producera mer lipoproteiner, vilket leder till förhöjda blodfetter. På sikt bidrar detta till en ökad kardiovaskulär risk för patienterna.
Framför allt är hypertoni och oliguri tecken som inte passar in i den klassiska bilden av nefrotiskt syndrom. Ödem och hyperkolesterolemi är dock tvärtom centrala kännetecken, tillsammans med proteinuri och låga albuminnivåer. Att känna till dessa skillnader underlättar både diagnos och differentialdiagnostik.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online