Hudpeta, även känt som dermatillomani, är ett tvångsmässigt beteende där personen oavbrutet petar, trycker eller river i sin egen hud. Det räknas som en form av självskadebeteende och utlöses ofta av stress. I många fall hänger beteendet samman med tvångssyndrom (OCD).
Lämnas problemet obehandlat kan huden bli infekterad och få permanenta ärr. Behovet att peta i huden kan dessutom störa såväl sociallivet som arbetslivet och kärlekslivet. Många är helt medvetna om sitt beteende men känner sig ändå oförmögna att stoppa det – det blir en alltmer krävande vana som tar stor plats i vardagen.
Ring din läkare och boka en tid för att ta upp hudpetningsproblemet. Ofta förskrivs läkemedel som hjälp: en medicin mot eventuell infektion eller inflammation i huden samt, i regel, ett antidepressivt läkemedel som dämpar impulsen att peta.
Anteckna när du känner lusten att peta och när du faktiskt gör det. På så sätt flyttas problemet från tankarna och hamnar svart på vitt framför dig. Själviakttagelsen genom registreringen bryter i sig hudpetandet och ger dig dessutom värdefull insikt i dina mönster och triggare.
Köp en fickstor Koosh-boll eller en liknande leksak att leka med när händerna annars skulle ägna sig åt att peta. Stressbollar, therapy putty eller andra taktila föremål fungerar också bra som distraktion i stunder av oro.
Ta ett B-komplex-tillskott dagligen. B-vitaminer har visats kunna höja nivåerna av signalämnet serotonin i hjärnan, vilket påverkar humöret positivt och kan bidra till minskad stress och oro.
Kognitiv beteendeterapi (KBT) har visat god effekt vid dermatillomani, särskilt metoden habit reversal training (träning i vaneomvändning). Att täcka speglar, använda plåster över känsliga områden och söka stöd hos anhöriga kan också underlätta vägen ur beteendet. Kom ihåg att återfall är vanliga – var snäll mot dig själv och fortsätt arbeta med dina strategier.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online