Forskarna vet inte exakt varför vissa människor utvecklar OCD (tvångssyndrom). Denna stressande och ofta mycket plågsamma psykiatriska störning kan drabba både tonåringar och vuxna män och kvinnor, och i sällsynta fall även barn. Även om det finns begränsade möjligheter att förebygga OCD, kan du lära dig känna igen de kända riskfaktorerna – något som gör det lättare att söka hjälp i tid.
Precis som många andra psykiatriska tillstånd går OCD ofta i familjer. Har någon i din närmaste familj tvångssyndrom är risken så hög som 25 procent att du också utvecklar det. Det betyder dock inte att arv är avgörande – miljöfaktorer spelar också en viktig roll.
OCD debuterar oftast under tonåren eller i tidig vuxenålder, vanligtvis upp till mitten av 20-årsåldern. Det är dock viktigt att komma ihåg att sjukdomen kan bryta ut i princip i vilken livsfas som helst, även hos äldre vuxna.
Nya studier tyder på att streptokockinfektioner kan ha ett samband med OCD hos barn. Detta fenomen, ibland kallat PANDAS, beskriver hur en infektion i vissa fall kan utlösa tvångssymtom hos barn som redan har en genetisk sårbarhet.
Har du redan en ångeststörning ökar det dina chanser att utveckla OCD. Det gäller bland annat fobier, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och social ångest, till exempel extrem blyghet i sociala situationer.
Vissa neurologiska och psykiatriska tillstånd kan också öka risken för OCD. Dit hör depression, ADHD och Tourettes syndrom. Många personer med dessa diagnoser har dessutom symtom som överlappar med tvångssyndrom.
För vissa kvinnor kan perioden efter en graviditet vara en extra känslig tid. Man tror att hormonella förändringar kan spela en roll vid postpartum-OCD, på liknande sätt som vid postpartumdepression. Inträngande tankar om skada på barnet är ett vanligt symtom och bör alltid tas på allvar.
Bedöm din egen stressnivå. Personer med en medfödd eller förvärvad sårbarhet för OCD utvecklar ofta sjukdomen efter en period av långvarig eller intensiv stress, till exempel förluster, konflikter eller stora livsförändringar.
Sigmund Freud teoretiserade att OCD kan utlösas i barndomen när ett barn förbjuds röra vid något, vilket skulle kunna leda till en ohälsosam fixering vid beröring. Denna psykoanalytiska syn har länge diskuterats, men dagens forskning lägger större vikt vid biologiska faktorer som genetik, hjärnkemi och funktionen i hjärnans signalvägar. Barndomserfarenheter kan dock fortfarande påverka hur symtomen tar sig uttryck.
Känner du igen flera av dessa riskfaktorer hos dig själv eller någon nära anhörig, och upplever du tvångstankar eller tvingande beteenden som påverkar vardagen, kontakta vården. OCD är behandlingsbart, bland annat med kognitiv beteendeterapi (KBT) och i vissa fall medicinering, och ju tidigare hjälpen söks desto bättre blir prognosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online