Osteoporos, ofta kallad benskörhet, är en sjukdom som kännetecknas av svaga och sköra ben. Det innebär att risken för frakturer ökar kraftigt, till och med vid mindre fall och lätta skador. Sjukdomen drabbar fler än 10 miljoner amerikaner, varav cirka 8 miljoner är kvinnor. Det finns flera olika typer av läkemedel som ofta förskrivs mot osteoporos – men tyvärr har de alla viss grad av biverkningar.
Ben är levande vävnad. Nytt ben ersätter därför kontinuerligt gammalt ben genom en process som kallas benombyggnadscykeln. Cykeln består av två delar: benresorption, där gammalt ben bryts ner och tas bort, samt benbildning, där nytt ben byggs upp.
Hos friska personer är dessa två delar i balans. Vid osteoporos råder dock en obalans – mer ben bryts ner än vad som bildas. Vissa läkemedel riktar in sig på att hämma resorptionsfasen, medan andra istället stimulerar benbildningen.
Bisfosfonater är en läkemedelsklass som används för att bromsa benförlusten under resorptionsfasen. Hit hör flera av de mest förskrivna preparaten, exempelvis Fosamax (alendronsyra), Actonel (risedronsyra), Boniva (ibandronsyra) och Reclast (zoledronsyra).
Bland de vanligaste biverkningarna finns smärta i ben, leder och muskler, illamående, sväljsvårigheter, halsbränna, irritation i matstrupen och magsår. I sällsynta fall kan patienten drabbas av uveit, en inflammation i ögat. Det finns också ovanliga rapporter om osteonekros (död benvävnad) i käken – men de flesta fallen gäller intravenös behandling, som framför allt används vid exempelvis cancerbehandling.
Ett annat läkemedel som bromsar benförlusten är kalcitonin, som säljs under varumärkesnamnen Fortical och Miacalcin. Kalcitonin är ett naturligt förekommande hormon som reglerar kalciumhalten i kroppen. Genom att sakta ner benförlusten hjälper det till att öka bentätheten. Läkemedlet kan tas både oralt och som nässpray.
Vanliga biverkningar av kalcitonin är rodnad i händer och ansikte, ökad urinering, illamående och hudutslag. Nässprayformen kan dessutom orsaka huvudvärk, rinnande näsa, näsblod och ryggsmärtor.
Hormoner, bland annat östrogen samt kombinationen östrogen och progesteron, har en positiv effekt på benförlusten hos kvinnor efter menopaus. Behandlingen ges antingen i tablettform eller som hudplåster och är särskilt effektiv för att öka bentätheten i höfter och ryggrad.
Östrogenbehandling är dock kopplad till många biverkningar, exempelvis vaginala blödningar, ömhet i brösten och gallblåsesjukdom. Den har även associerats med allvarligare tillstånd som stroke, blodproppar och en ökad risk för bröstcancer. Av dessa skäl föredrar läkare idag ofta att förskriva icke-östrogenbaserade läkemedel vid osteoporos.
Raloxifen, som säljs under namnet Evista, är en selektiv östrogenreceptormodulator (SERM). Den verkar på liknande sätt som östrogen men utan samma biverkningar. Läkemedlet minskar effektivt benförlusten och bidrar därmed till högre bentäthet.
Biverkningarna av raloxifen är få och omfattar främst värmevallningar, muskelkramp i benen samt en något förhöjd risk för blodproppar. Vissa patienter upplever även influensaliknande symtom. En stor fördel är att studier visat att läkemedlet kan minska östrogenrelaterad bröstcancer med hela 65 procent.
Teriparatid, med varumärkesnamnet Forteo, är det enda godkända läkemedel som faktiskt bygger upp nytt ben. Det förskrivs främst till patienter som trots annan medicinering fortsätter att ha besvär av sin osteoporos. Behandlingen ges i form av självinjektioner.
De vanligaste biverkningarna av teriparatid är yrsel och muskelkramp i benen. Även om läkemedlet höjer kalciumnivåerna i blodet finns det inga belägg för att det ökar risken för njursten. Teriparatid får endast användas i två år, eftersom längre tids behandling kan öka risken för osteosarkom, en typ av bentumör.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online