Osteoporos, eller benskörhet, gör att skelettet blir poröst och så skört att det lätt går sönder – redan vid ett fall som normalt skulle vara helt ofarligt. Den exakta orsaken till sjukdomen är okänd, men flera riskfaktorer ökar sannolikheten för att den utvecklas. Bland dem finns användning av vissa kortikosteroidläkemedel, tobaksrökning, hög alkoholkonsumtion och ett lågt kalciumintag. En enskild faktor eller en kombination av dessa kan störa kroppens naturliga benförnyelse.
Förekommer riskfaktorerna i extrem grad sänks åldern vid vilken osteoporos brukar utvecklas, vilket kan ge en försämrad benstruktur även hos unga människor. Här går vi igenom de viktigaste orsakerna.
Kroppen bryter ständigt ner gammalt benvävnad och bygger upp ny. De flesta når sin högsta benmassa vid ungefär 30 års ålder, varefter nedbrytningen går fortare än nybildningen. Hos personer med osteoporos saknas inte bara tillräckligt med mineraler för att bilda nya, starka ben – benet som ändå bildas är dessutom poröst och svagt.
Ju starkare dina ben är när du når din toppbenmassa, desto längre håller de sig friska. Personer med högre benmassa löper därför betydligt lägre risk att utveckla osteoporos senare i livet.
Personer med sjukdomar som ger lägre östrogennivåer, liksom kvinnor i klimakteriet, löper större risk att utveckla benskörhet. Kvinnor drabbas oftast av sjunkande östrogennivåer, men även män kan påverkas om deras nivåer av östrogen och testosteron sjunker tillräckligt mycket.
Brist på östrogen hämmar kroppens förmåga att ta upp och använda kalcium korrekt – ett mineral som är avgörande för benbildningen.
Rökare löper ökad risk att utveckla osteoporos. Det är dock omtvistat om det är rökningen i sig som skadar skelettet, eller om det beror på tillstånd som är vanliga bland rökare:
Alla dessa faktorer kan bidra till att benskörheten utvecklas tidigare i livet. Dessutom kan kvinnliga rökare nå klimakteriet tidigare, vilket ytterligare ökar risken.
Kortikosteroidläkemedel, exempelvis prednisolon, skadar skelettet. Patienter som använder denna typ av läkemedel under längre tid bör därför kontrollera sin bentäthet regelbundet. Vissa bröstcancerläkemedel är också skadliga för benen, liksom cancerläkemedlet metotrexat. Även selektiva serotoninåterupptagningshämmare (SSRI), antiepileptiska läkemedel och syrabindande preparat som innehåller aluminium kan öka eller påskynda benförlusten.
Vissa viktnedgångsoperationer kan försämra kroppens upptag av kalcium och andra mineraler. Kroniska sjukdomar som Crohns sjukdom, celiaki, Cushings syndrom och multipel skleros höjer också risken för att osteoporos utvecklas.
Vid Cushings syndrom producerar binjurarna för höga nivåer av kortikosteroider naturligt, vilket ger en benförlust som liknar den hos personer som tar kortison i läkemedelsform.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online