Osteoporos, eller benskörhet, är en sjukdom som drabbar både män och kvinnor, oftast efter 50 års ålder, och som kännetecknas av låg benmassa eller försvagad benvävnad. Detta gör skelettet skört, och frakturer kan uppstå redan vid en fallolycka i trappan – eller till och med i samband med ett kraftigt nysningar. Många vet inte ens att de har osteoporos förrän de bryter ett ben. Här går vi igenom de vanligaste orsakerna och riskfaktorerna bakom sjukdomen.
Tio miljoner människor i USA lever med osteoporos, och åtta miljoner av dem är kvinnor. Eftersom kvinnor börjar livet med lägre benmassa än män och dessutom ofta lever längre, är de mer mottagliga för sjukdomen. Under menopausen sjunker kroppens östrogennivåer dessutom kraftigt, vilket påskyndar benförlusten. Mycket smala kvinnor med liten kroppsbyggnad löper större risk för frakturer, liksom män över 75 år med låga testosteronnivåer.
Om en eller flera personer i din familj har osteoporos finns det risk att du ärver sjukdomen. Mellan 60 och 70 procent av den vuxna benmassan avgörs nämligen av arvet. Risken är förhöjd om osteoporos förekommer i släkten, eller om familjen har en historik av höftbrott eller andra frakturer. Ett sätt att hålla utkik är att notera om benskörheten ökar efter 40-årsåldern hos kvinnliga släktingar, eftersom sjukdomen tenderar att drabba kvinnor oftare.
Östrogen spelar en stor roll när det gäller att skydda kvinnor mot osteoporos. Hormonet bromsar nedbrytningen av ben och kan öka bentätheten. Kvinnor som får mens tidigare än genomsnittet, eller som inte visar tecken på menopaus förrän senare än normalt, har en betydligt lägre risk att insjukna. Prematur menopaus – alltså menopaus före 45 års ålder – samt oregelbundna eller uteblivna menstruationer som inte beror på graviditet ökar däremot risken för osteoporos.
Barn och ungdomar som inte lever ett aktivt liv riskerar att utveckla osteoporos senare i livet. Fysisk aktivitet som löpträning och idrott belastar nämligen kroppen, vilket hjälper till att bygga starka ben. Utan regelbunden träning eller annan rörelse kan benen bli svaga och frakturbenägna i takt med att man åldras.
Vissa läkemedel, bland annat kortikosteroider som används vid astma, reumatoid artrit och psoriasis, kan skada benmassan. Dessa sjukdomar betraktas som kroniska eftersom de kan påverka en person under hela livet, vilket innebär långvarig exponering för steroidläkemedel. Läkare som förskriver kortikosteroider under lång tid brukar därför också förskriva kompletterande mediciner för att förebygga benförlust.
En bra, kalciumrik kost är kanske den allra viktigaste faktorn för att förebygga osteoporos. Aktiva barn som får tillräckligt med kalcium och D-vitamin har lägst risk att utveckla sjukdomen senare i livet. För lite frukt och grönsaker i kosten, samt brist på kalcium och D-vitamin, ökar risken. Studier har dessutom visat att koffein kan bidra till benskörhet – ett intag på över 400 milligram koffein per dag kan innebära en förhöjd risk.
Osteoporos beror ofta på en kombination av flera faktorer: kön, ärftlighet, hormonella förändringar, livsstil, medicinering och kost. Genom att vara fysiskt aktiv, äta en kalcium- och D-vitaminrik kost och känna till sin familjehistoria kan man minska risken att utveckla sjukdomen. Upplever du att du tillhör någon av riskgrupperna är det klokt att diskutera förebyggande åtgärder och eventuell bentäthetsmätning med din läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online