Osteoporos, även känt som benskörhet, är en sjukdom där skelettet blir svagt och skört. Benen får en porös struktur, vilket innebär att redan lindrig belastning kan leda till frakturer. Det finns flera olika typer av läkemedel som kan bromsa eller delvis vrida utvecklingen av osteoporos, liksom hormonbehandlingar. Hur effektiv behandlingen är varierar från patient till patient, och valet av läkemedel bör alltid göras i samråd med läkare.
Bisfosfonater hjälper till att bevara benmassan, bromsa nedbrytningen av ben och öka bentätheten, särskilt i höfter och ryggrad. Enligt Mayo Clinic är bisfosfonater särskilt värdefulla för patienter som under lång tid använt kortikosteroider på grund av tillstånd som artrit eller astma. Läkemedlet ges oftast i tablettform, men om patienten inte tål tabletterna kan det istället ges intravenöst på läkarmottagningen.
Enligt National Osteoporosis Foundation kan möjliga biverkningar av bisfosfonater inkludera smärta i leder, ben och muskler, magsår, illamående, huvudvärk, sväljsvårigheter, ögoninflammation, feber, halsbränna, influensaliknande symtom samt irritation i matstrupen.
Raloxifen tillhör gruppen selektiva östrogenreceptormodulatorer (SERM). Enligt Mayo Clinic verkar läkemedlet genom att öka bentätheten, vilket bidrar till att förebygga frakturer. Det tas oralt i tablettform.
Enligt Breast Cancer Organization omfattar biverkningarna bland annat led- eller bensmärta, illamående, värmevallningar, yrsel, trötthet, ökat svettande, sömnlöshet, huvudvärk, blodproppar, tunnhårighet, stroke, depression, humörsvängningar, endometriecancer, förstoppning, förhöjt blodkalcium, torr hud, minskad libido, svullnad, benkrampar, utslag, torra ögon, synproblem samt vaginal blödning eller flytning. Män och personer som tidigare haft blodproppar bör inte använda detta läkemedel.
Kalcitonin kan hjälpa till att bromsa benförlust och minska benresorption. Enligt Mayo Clinic produceras detta hormon redan naturligt av sköldkörteln, och läkemedlet kan lindra viss smärta vid kompressionsfrakturer samt förebygga frakturer i ryggraden. Läkemedlet kan ges på flera sätt, exempelvis som injektion eller nässpray. Kalcitonin förskrivs oftast till patienter som inte kan använda andra läkemedel, men det är inte lika potent som bisfosfonater.
Enligt National Osteoporosis Foundation kan möjliga biverkningar av kalcitonin inkludera huvudvärk, näsblod, rinnande näsa och ryggsmärta.
Det mest förskrivna benuppbyggande läkemedlet mot osteoporos är teriparatid. Enligt Mayo Clinic är teriparatid en analog av bisköldkörtelhormonet och mycket kraftfullt. Det används för att behandla och vrida osteoporos hos kvinnor samt för att minska frakturrisken hos män. Till skillnad från andra osteoporosläkemedel stimulerar denna typ av medicin tillväxten av nytt ben, vilket stärker skelettet och förebygger frakturer. Läkemedlet ges som daglig subkutan injektion i buken eller låret.
Enligt National Osteoporosis Foundation kan möjliga biverkningar av benuppbyggande läkemedel inkludera måttliga ökningar av kalcium i urin och serum, samt yrsel och benkrampar.
Enligt National Cancer Institute hjälper tamoxifen till att stimulera celltillväxt. När det används mot osteoporos stimulerar det tillväxten av benceller, vilket ger starkare ben som bättre motstår frakturer. Läkemedlet finns både som vätska och tablett och tas oralt.
Enligt National Cancer Institute kan möjliga biverkningar inkludera vaginal flytning, värmevallningar, huvudvärk, oregelbundna menstruationer, nedsatt sexlust, trötthet, impotens, illamående, vaginal klåda, kräkningar, vaginal torrhet, hudutslag och vaginal irritation.
Det finns idag flera effektiva behandlingsalternativ för osteoporos, från bisfosfonater och raloxifen till kalcitonin, teriparatid och tamoxifen. Vilket läkemedel som passar bäst beror på patientens hälsotillstånd, riskfaktorer och tolerans. Diskutera alltid fördelar och biverkningar med din läkare innan du påbörjar en behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online