Osteoporos, som bokstavligen betyder "porösa ben", är en sjukdom som kännetecknas av svaga och sköra ben. Tillståndet uppstår när kroppen förlorar för mycket benmassa, bildar för lite ny benvävnad, eller bådadera. Resultatet blir minskad bentäthet och en betydligt ökad risk för frakturer.
Osteoporos orsakar en gradvis förlust av benmassa. Benen blir tunnare, svagare och mindre täta. Denna process pågår ofta under många år utan att ge några symtom och kan därför gå obemärkt fram till dess att en fraktur uppstår.
Osteoporos påverkar även benets inre struktur, den så kallade mikroarkitekturen. Den fina, bikakeformade vävnaden inuti benet försvagas gradvis, vilket gör hela benet mer sårbart för skador och brott.
När bentätheten minskar och benstrukturen försvagas blir benen alltmer sköra. Även mindre trauma eller lättare fall som normalt inte skulle skada en frisk person kan leda till benbrott hos någon med osteoporos.
En av de vanligaste frakturetyperna vid osteoporos är kotfrakturer, även kallade kompressionsfrakturer. Dessa uppstår i ryggraden och kan orsaka kronisk ryggsmärta, minskad kroppslängd och en allt mer krokig hållning över tid.
Höftfrakturer är en av de allvarligaste komplikationerna vid osteoporos. Ett fall på sidan kan räcka för att det försvagade höftbenet ska gå av. Konsekvenserna kan vara omfattande: kraftig smärta, långvarig funktionsnedsättning och i värsta fall ökad mortalitet.
Handledsfrakturer, särskilt på distala radius, är också mycket vanliga hos personer med osteoporos. De uppstår ofta när man försöker skydda sig med utsträckt hand vid ett fall.
Utöver kot-, höft- och handledsfrakturer kan osteoporos också öka risken för benbrott i exempelvis armen, ankeln och bäckenet.
I vissa fall kan osteoporos ge upphov till bensmärta eller obehag, särskilt i ryggen, höfterna eller lederna. Smärtan kan bero på både små obehandlade frakturer och försvagat benvävnad.
Osteoporos utvecklas ofta smygande över flera år och ger sällan några tydliga symtom i tidiga skeden. Därför rekommenderas regelbundna bentäthetsmätningar, så kallade DXA-undersökningar, särskilt för personer med ökad risk – exempelvis kvinnor efter menopaus, äldre individer eller de med frakturer i släkten. Tidig diagnos gör det möjligt att sätta in rätt behandling och livsstilsåtgärder för att minska risken för frakturer.
Du kan själv göra mycket för att förebygga osteoporos. Se till att få i dig tillräckligt med kalcium och D-vitamin via kosten, motionera regelbundet med viktbärande aktiviteter som promenader eller styrketräning, undvik rökning och begränsa alkoholkonsumtionen. Har du riskfaktorer som ålder, familjehistoria eller långvarig användning av kortisonläkemedel bör du diskutera din skeletthälsa med din läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online