Det är inte ovanligt att drabbas av en enstaka öroninflammation, och de är särskilt vanliga hos barn. Men när öroninflammationer återkommer ofta kan de skada mellanörat – utrymmet bakom trumhinnan som är förbundet med näsans baksida. Det är oftast i just denna del av örat som infektionerna uppstår.
Örats anatomi är betydligt mer komplex än vad du kan se från utsidan. Hörselgången leder in i huvudet, där mellanörat bildar ett ihåligt utrymme bakom näsans översta del. Mellanörat är en fuktig och varm miljö, klädd med samma typ av slemhinna som finns i munnen och näsan. Trumhinnan skyddar mellanörat från omvärlden. När mellanörat inte kan tömmas ordentligt kan det bli infekterat.
En öroninflammation orsakas oftast av någon form av blockering som hindrar mellanörat från att tömmas. En tunn kanal, örontrumpeten (det eustakiska röret), förbinder mellanörat med svalget och gör att de vätskor som naturligt bildas i örat kan rinna ut. Om bakterier och virus som finns i mellanörat inte leds bort på detta sätt kan de snabbt föröka sig och orsaka en infektion. Kroniska öroninflammationer uppstår när infektionen inte läker utan består eller återkommer gång efter gång.
Öroninflammationer drabbar framför allt barn, eftersom deras örontrumpet är mycket tunn och ännu inte helt färdigutvecklad, vilket gör att den lätt blir blockerad. Själva infektionen är inte smittsam, men den kan uppstå som en komplikation till andra smittsamma sjukdomar som förkylning och influensa. Andra faktorer, exempelvis plötsliga förändringar i höjd eller klimat under resor, kan också bidra till blockering. Barn som går på förskola eller vistas i miljöer där de kommer i kontakt med många andra barn löper dessutom större risk att bli smittade och själva drabbas.
Återkommande öroninflammationer kan orsaka bestående skador på örat. De kan leda till beninfektioner, cystor, ärrvävnad och skador på trumhinnan. Dessa problem medför fysiska förändringar i örats anatomi, vilket i sin tur kan göra barnet ännu mer mottagligt för nya infektioner – en ond cirkel som är viktig att bryta i tid.
Hos små barn och spädbarn är de vanligaste tecknen allmän olust, gråtlighet, feber och ibland var från örat. Äldre barn och vuxna kan drabbas av svårare symtom som kräkningar, diarré och hörselnedsättning. Ett barn som ofta rycker eller gnuggar sig i örat kan också ha en pågående infektion.
Det finns speciella öronmonitorer, till exempel EarCheck, som kan köpas på apotek och användas hemma för att kontrollera om det finns vätska i barnets mellanöra. Endast en läkare kan dock ställa en säker diagnos. Ofta kan en öroninflammation upptäckas redan vid en enkel undersökning: läkaren tittar i barnets öra med ett otoskop och letar efter tecken som rodnad, svullnad, perforerad trumhinna samt vätska eller var.
Många öroninflammationer läker av sig själv om kroppen får vila och gott om vätska. Smärtan kan lindras med värmeomslag, receptfria smärtstillande medel och örondroppar. Barn med hög feber, över cirka 39 grader, bör alltid uppsöka läkare. Beroende på barnets ålder och om infektionen orsakas av bakterier eller virus kan läkaren ordinera en kur med antibiotika. Vid kroniska eller mycket återkommande öroninflammationer kan kirurgi rekommenderas. Den vanligaste metoden är att operera in små dräneringsrör i trumhinnorna, vilket hjälper vätskan att rinna ut och minskar risken för nya infektioner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online