Hjärtljud uppstår genom blodets rörelse genom hjärtat samt genom stängningen av hjärtklaffarna. De två klassiska ljuden som hörs med stetoskop – ofta beskrivna som "lub-dub" – kallas S1 och S2.
S1, det första hjärtljudet, orsakas av att mitralisklaffen och trikuspidalisklaffen stängs i början av systolen, det vill säga när hjärtats kamrar drar ihop sig. S2, det andra hjärtljudet, orsakas av att aortaklaffen och pulmonalisklaffen stängs i slutet av systolen.
När kamrarna (ventriklarna) kontraherar stiger trycket inuti dem kraftigt. Detta tryck tvingar mitralis- och trikuspidalisklaffarna att stänga, vilket hindrar blod från att strömma tillbaka mot förmaken. Stängningen ger upphov till ett tydligt, klickande ljud – det första hjärtljudet.
När kamrarna sedan slappnar av sjunker trycket i dem. Blodet i aortan och lungartären tenderar då att strömma tillbaka, men aorta- och pulmonalisklaffarna stänger snabbt och förhindrar detta. Denna stängning producerar ett något kortare och mer dämpat ljud – det andra hjärtljudet.
Hjärtljudens längd och intensitet kan variera beroende på flera faktorer, bland annat:
- Ålder
- Kön
- Puls (hjärtfrekvens)
- Blodtryck
Avvikelser i hjärtljuden, exempelvis extra ljud eller blåsljud, kan vara tecken på underliggande hjärtproblem och bör alltid utredas av läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online