Diskbråck – vad det är, vanliga termer och hur diagnosen ställs

Patienter som lider av ryggsmärta, värk i benen eller smärta i muskulaturen i nedre extremiteterna får ofta diagnosen diskbråck. Egentligen skulle ett diskbråck inte behöva vara något problem alls, om det inte vore för de ryggmärgsnerver som ligger mycket nära disken. När ett bråck trycker mot eller irriterar dessa nerver uppstår de typiska besvären.

Vanliga termer

Läkare använder flera olika begrepp när de beskriver sjukliga förändringar i mellankotskivorna (diskarna) och den smärta som hör till. Bland de vanligaste termerna finns nervinklämning, diskbråck, diskprotrusion, utbuktande disk, brustet eller sönderrivet disk, disksjukdom, kollapsad disk och så kallad svart disk. Trots de många namnen handlar det ofta om samma grundläggande problem: att diskens mjuka inre tränger ut genom den yttre ringen och kommer i kontakt med omgivande strukturer.

Två huvudtyper av smärta

För att kunna fastställa orsaken till patientens besvär skiljer man oftast mellan två huvudtyper av diskrelaterade problem: nervinklämning och smärta som utgår själva disken.

Nervinklämning

Vid nervinklämning ligger diskbråcket så att det trycker mot en nerv i ryggraden. Det leder ofta till utstrålande smärta i andra delar av kroppen – exempelvis från ländryggen ner i benet, eller från nacken ut i armen. Smärtan kan åtföljas av domningar, stickningar och i vissa fall nedsatt kraft i den drabbade extremiteten.

Smärta från disken

Vid denna typ är själva diskutrymmet smärtsamt och fungerar som en direkt smärtkälla. Detta ger ofta upphov till värk i ländryggen samt smärta som kan stråla ut i benen. Till skillnad från nervinklämning handlar det här mer om lokal ryggsmärta än om utstrålande nervsmärta.

Så ställs diagnosen

Ett diskbråck kan diagnosticeras genom en noggrann fysisk undersökning, där läkaren bland annat testar reflexer, styrka och känsel. Undersökningen kompletteras i regel med bilddiagnostik, antingen i form av en magnetresonanstomografi (MR) eller en datortomografi (DT). Dessa undersökningar visar var bråcket sitter och om det trycker mot någon nervrot, vilket hjälper läkaren att välja rätt behandling.