Lumbal spondylos är en degenerativ sjukdom som drabbar en eller flera ryggkotsled. Spondylos kan förekomma i ländryggen (nedre delen), bröstryggen (mellersta delen) eller halsryggen (övre delen) av ryggraden. Lumbal spondylos orsakas vanligtvis av artros eller benutväxter som uppstår med åldern, men kan även bero på skador. Tillståndet ger ofta inga symtom alls, men kan orsaka ryggsmärta och stelhet.
Alla mellankotskivor, inklusive de mellan de fem kotorna i ländryggen, tenderar att bli tunnare med åldern. Ligamenten runt skivorna förtjockas och kan till och med förkalkas, vilket gör att vävnaden förlorar sin elasticitet. Detta ökar belastningen och trycket på ryggkotorna och kan även leda till att personens längd minskar något. Spondylos kan orsaka diskbulningar och diskbråck, vilket kan vara mycket smärtsamt, samt bilda osteofyter.
Osteofyter, det vill säga benväxt på ryggkotorna, kallas ofta för benutväxter eller bensporrar, även om de i själva verket är släta och inte taggiga som namnet antyder. De är mycket vanliga hos personer över 60 år, eftersom kroppen bildar osteofyter för att öka ledytan när en led har skadats av artros eller något annat tillstånd. Benutväxter kan orsaka smärta om de trycker mot nerver. De ses dock oftare vid spondylos i halsryggen.
Mer än 80 procent av den amerikanska befolkningen över 55 år har någon grad av lumbal spondylos, vilket framgår av röntgenbilder, enligt en artikel från University of Pittsburgh Medical Center från 2003. Vanligtvis finns inga symtom, och tillståndet upptäcks oftast av en slump vid röntgenundersökningar eller magnetresonanstomografi (MRI) som görs av andra skäl. De flesta studier kan inte påvisa något tydligt samband med andra faktorer än åldrande, såsom fysisk aktivitet, kroppsform, alkoholkonsumtion eller rökning.
När symtom väljer upp sig handlar det oftast om morgonstelhet eller smärta, eller obehag vid böjning och lyft. Att sitta stilla länge kan också ge stelhet. Ibland blir smärtan kronisk och ett återkommande besvär, eller så inträffar ett akut tillfälle, exempelvis ett diskbråck, varpå personen söker vård.
Läkare föredrar konservativ behandling vid lumbal spondylos. Behandlingen inleds ofta med viktnedgång om patienten är överviktig, kombinerat med smärtstillande läkemedel som ibuprofen eller receptbelagd medicinering. Fysioterapi kan pågå under flera veckor, kompletterat med hemövningar med fokus på stretchning. Läkaren kan även rekommendera injektioner med depå-metylprednisolon, en antiinflammatorisk kortikosteroid.
Kirurgi rekommenderas endast vid långvarig, invalidiserande smärta eller kompression av ryggmärgen. Numera börjar många kirurger med minimalinvasiv laserendoskopisk kirurgi, vilket innebär att man kan undvika öppen ryggkirurgi och konstgjorda diskproteser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online