Apekoppor är en sällsynt men smittsam virussjukdom som länge ansågs begränsad till regnskogarna i centrala och västra Afrika. Sjukdomen fick dock stor uppmärksamhet 2003, då människor i USA insjuknade efter kontakt med smittade sällskapsdjur. Utbrottet ledde till att den amerikanska federala regeringen införde restriktioner för import av präriehundar och andra djur som kan bära på viruset.
Människan upptäckte sjukdomen första gången 1958, när laboratorieapor insjuknade i apekoppor. Forskare fann senare viruset hos flera andra djur i Afrika, bland annat afrikanska gnagare, vissa primatarter, harar och kaniner. Den afrikanska gnagaren betraktas idag som virusets naturliga värd, men sjukdomen är inte dödlig för själva djuret.
Människor smittas av apekoppor genom bett eller nära kontakt med kroppsvätskor, blod eller hudförändringar hos infekterade djur. Viruset kan även överföras via luftvägsdroppar vid direkt ansikte-mot-ansikte-kontakt mellan människor och sjuka djur. Smitta från människa till människa är möjlig, men inga sådana fall hade rapporterats vid den här tiden.
Det mest omfattande utbrottet i Afrika ägde rum 1996 och pågick i ett års tid. Forskare identifierade 71 fall i Demokratiska republiken Kongo, men studien kunde aldrig slutföras helt på grund av inbördeskrig och oro i regionen.
Före 2003 hade inga fall av apekoppor rapporterats utanför den afrikanska kontinenten. I maj 2003 dök emellertid flera fall upp i USA. Präriehundar hade smittats av afrikanska gnagare som importerats genom en djurhandlares leverans av 800 smådjur från Ghana. Myndigheten Centers for Disease Control (CDC) testade djuren och konstaterade smittan. I juli 2003 räknades 35 bekräftade humana fall i landet – utan något endast dödsfall.
Apekoppor liknar smittkoppor, men förloppet är vanligtvis lindrigare. Sjukdomen inleds med feber, följd av muskelvärk, utmattning, huvudvärk och ryggsmärtor. Till skillnad från smittkoppor drabbas patienterna även av svullna lymfknutor. Efter ett till tre dygn utvecklas ett utslag av upphöjda knölar som omvandlas till blåsor och sår, torkar sedan ut och faller av huden. Sjukdomen varar sammanlagt i två till fyra veckor.
Det finns inget specifikt vaccin mot apekoppor, men enligt CDC verkar smittkoppsvaccinet ge skydd åt vissa patienter. Myndigheten rekommenderar vaccination för personer som vårdar individer med sjukdomen.
Efter utbrottet 2003 ändrade CDC och livsmedels- och läkemedelsmyndigheten FDA sina föreskrifter och införde nya restriktioner gällande import, transport, distribution och utsläpp av präriehundar, afrikanska gnagare och liknande djur. Reglerna trädde i kraft den 4 november 2003.
Viruset, som numera officiellt benämns mpox av Världshälsoorganisationen (WHO), fortsätter att förekomma i delar av Afrika. Erfarenheterna från utbrottet 2003 blev en viktig läxa i hur snabbt zoonotiska sjukdomar – alltså sjukdomar som sprids mellan djur och människor – kan korsa nationsgränser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online