Nekrotiserande fasciit, ofta kallad "köttätande bakterie", är en sällsynt men fruktad infektion. Snabbt spridande stammar av bakterien har i vissa fall dödat en människa på bara några dagar. Sjukdomen orsakas oftast av en invasiv form av streptokockbakterier. När infektionen väl etablerats börjar bakterierna bryta ner fascian – det vävnadslager som ligger mellan huden och musklerna – och kan sprida sig med upp till 3 centimeter per timme.
Enligt amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC rapporteras mellan 500 och 1 000 fall av nekrotiserande fasciit varje år i USA. Dödligheten har uppskattats till mellan 25 och 50 procent, och sjukdomen kan vara dödlig redan inom en vecka efter smittan.
De tidigaste beskrivningarna av nekrotiserande fasciit härrör från 1840-talet. Doktor Joseph Jones, hälsoofficer inom sydstatsarmén under det amerikanska inbördeskriget, dokumenterade enligt uppgift 2 600 fall av infektionen. Termen "nekrotiserande fasciit" myntades 1952 av doktor B. Wilson. Kända personer som drabbats av sjukdomen är bland andra Lucien Bouchard, tidigare premiärminister i Quebec, och Melvin Franklin från The Temptations.
Nekrotiserande fasciit orsakas av en bakteriell infektion, ofta en kombination av grupp A-streptokocker och andra bakterier, som tränger in i kroppen genom ett sår eller skrubbsår. Det finns inga särskilda riskgrupper – vem som helst kan drabbas. Infektionen har sitt ursprung i fascian, kroppens mjuka bindväv. När bakterierna förökar sig utsöndrar de gifter som orsakar nekros i fascian, vilket gör att huden blir gangrenös.
Tidiga symptom inkluderar vätskeansamling i kroppsvävnaden. Det ursprungliga såret läker inte som det ska. Efter en till två dagar syns en röd missfärgning (erytem) runt infektionsstället. Intensiv smärta samt krepitationer – knäppljud från vävnaden – är andra tidiga tecken. I takt med att infektionen fortskrider sprider sig erytemet och övergår i smärtfria hudulcerationer. I avancerade stadier kan blodförgiftning (septikemi) eller toxisk chock uppstå.
Tidig diagnos är avgörande för överlevnaden. Efter diagnos bör patienten omedelbart läggas in på sjukhus och få behandling med flera intravenösa antibiotika. Odlingsprov från hudulcerationer används för att identifiera de specifika bakterierna. Patienten bör vårdas på intensivvårdsavdelning på grund av risken för toxisk chock. I vissa fall kan hyperbar syrgasbehandling – tillförsel av syre i en tryckkammare – bromsa bakterietillväxten. Eftersom antibiotika enbart bromsar sjukdomsförloppet är amputation ofta nödvändig.
Nekrotiserande fasciit kan leda till förlust av lemmar och i värsta fall döden. Dödligheten ökar vid infektioner orsakade av multiresistenta bakterier och kan uppgå till 25 procent eller mer. Tidig diagnos är helt avgörande för att öka överlevnadschanserna.
God hygien är det bästa skyddet mot bakteriella infektioner som kan leda till nekrotiserande fasciit. Sjukdomen förknippas ofta med kirurgiska ingrepp eller narkotikabruk. Intravenös utrustning och verktyg kan bära på bakterier som utlöser infektionen, och felaktigt slutna kirurgiska sår ökar också risken. Även om sjukdomen i sig inte nödvändigtvis är smittsam kan den bakteriella infektion som ligger bakom överföras från en person som bär på den.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online