Så identifieras Guillain-Barrés syndrom – symtom, tester och diagnos

Guillain-Barrés syndrom är en sällsynt neurologisk sjukdom som orsakar en progressiv svaghet i muskulaturen, som i vissa fall kan leda till fullständig förlamning. Efter att symtomen har debuterat försämras tillståndet oftast under cirka två veckors tid. Den goda nyheten är att symtomen därefter stabiliseras, och tillfrisknandet brukar inledas inom två till fyra veckor – prognosen är utmärkt för de allra flesta drabbade.

För att kunna ställa diagnosen Guillain-Barrés syndrom beställer läkaren vanligtvis ett test som provtar ryggmärgsvätskan, samt undersökningar som mäter muskel- och nervaktivitet. Här går vi igenom hur diagnostiken går till, steg för steg.

Så ställs diagnosen Guillain-Barrés syndrom

1. Dokumentera dina symtom

Skriv ner alla dina symtom så att din läkare kan ställa rätt diagnos. Anteckna när symtomen började, om de spred sig uppåt genom kroppen samt om du nyligen har vaccinerat dig eller haft en infektion. Redogör även för eventuella autoimmuna besvär du har haft tidigare, och lista släktingar som har haft Guillain-Barrés syndrom.

2. Låt testa dina reflexer

Läkaren kommer att knacka lätt på dina anklar, knän, handleder och armbågar med en liten reflexhammare för att bedöma dina reaktioner. Guillain-Barrés syndrom kan försvaga reflexerna, men detta inträffar inte alltid omedelbart. Ytterligare tester behövs därför oftast för att kunna bekräfta diagnosen.

3. Gör en lumbalpunktion

Var beredd på att genomgå en lumbalpunktion, även kallad ryggvätskeprovtagning. Vid ingreppet förs en tunn nål in i ryggmärgskanalen i nedre delen av ryggen. Vätskan som tas ut från ryggen analyseras för att mäta förhöjda proteinvärden, vilket är en signal på Guillain-Barrés syndrom.

4. Vet vad som väntar vid en lumbalpunktion

Du får lokalbedövning så att området känns domnat, men var medveten om att en lumbalpunktion kan vara smärtsam när nålen förs in. Efter undersökningen observeras du på sjukhuset under några timmar för att säkerställa att allt är som det ska.

5. Mät muskelfunktionen med elektromyografi (EMG)

Vid denna undersökning förs en tunn nålelektrod in i en muskel. När du spänner den aktuella muskeln registrerar elektroden om svagheten beror på skada i själva muskeln eller i nerverna.

6. Bedöm nervledningshastigheten med ett elektriskt test

Vid nervledningsmätning fästes elektroder mot huden längs en nervs bana. Nerven får en lätt elektrisk stöt, vilket gör att man kan mäta hur snabbt impulsen fortleds. En fördröjd nervledning tyder på att nervernas skyddande hölje är skadat, vilket är typiskt för Guillain-Barrés syndrom.