En schizofrenidiagnos väcker ofta rädsla, oro och osäkerhet hos de flesta människor. Många vänner och bekanta väljer att distansera sig från situationen just när de behövs som mest. Det lägger ännu större press på familjen, oavsett om den drabbade är ett barn eller en förälder.
Att leva tillsammans med en person som har schizofreni är aldrig enkelt. Familjemedlemmar ställs inför många utmaningar, bland annat att sjukdomen innebär liten förutsägbarhet. Ett psykosskede kan vara skrämmande för alla i hemmet. Medan det är tydligt för de övriga i hushållet att något är fel, förlorar den sjuke ofta sin sjukdomsinsikt och förmår inte förstå vad han eller hon gör.
Vissa personer med schizofreni agerar våldsamt under ett psykosskede, andra gör inte det. Som tur är tenderar samma mönster att upprepa sig: om den drabbade vanligtvis inte är våldsam är chansen stor att hen inte blir det vid framtida episoder heller. Under ett akut psykosskede är det ofta nödvändigt att personen vårdas på sjukhus.
När den sjuke kommer hem från sjukhuset kan vara en särskilt prövande tid för familjen, eftersom den drabbade då behöver mycket stöd och riskerar att sjunka ner i djup depression. Motivationen brukar också vara låg till följd av de läkemedel som ges under vårdtiden. Under denna period måste familjen bidra med struktur för att hjälpa sin närstående tillbaka till vardagen.
Familjen kan bli nästan utmattad i arbetet med att få personen att följa rutiner. Den som har schizofreni kan behöva handledning även för enkla, vardagliga sysslor. Det gäller exempelvis personlig hygien, som familjen kan behöva initiera och övervaka dagligen.
Familjen till en person med schizofreni måste spela en aktiv roll i dennas vardag, vilket kan vara mycket frustrerande. Familjemedlemmar kan känna att de ständigt börjar om från noll, utan möjlighet att bygga upp fart eftersom så många försök misslyckas. Familiens främsta uppgift är att hjälpa den sjuke till en god livskvalitet, vilket ofta kan kännas omöjligt. Världen som en person med schizofreni upplever är inte densamma som den familjen lever i. Därför är ytterligare ett hinder att undvika konfrontationer kring saker som kanske inte ens är verkliga.
Familjen kan överväga möjligheten att placera sin närstående i någon form av boende med stöd, till exempel särskilt boende eller gruppbostad. Detta är ofta ett svårt och känslomässigt beslut. Med tiden kan den drabbade också börja försumma sin egen hälsa. Detta är ofta brytpunkten för familjen – tillfället då man börjar allvarligt överväga alternativa boendelösningar.
Ingen familj behöver gå igenom detta ensam. I Sverige finns flera organisationer som stödjer anhöriga, exempelvis Schizofreniförbundet, RSMH och Anhörigas Riksförbund. Erfarenhetsutbyte, samtalsstöd och god information kan göra stor skillnad för både den sjuke och familjen. Kontakta även vårdcentralen eller kommunens bostödsverksamhet för vägledning om vilka insatser och stödformer som finns tillgängliga i din region.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online