Diagnostisera multipel skleros: Varför symtom ensamma inte räcker

Multipel skleros (MS) kan inte diagnostiseras på symtom ensamma – de överlappar många neurologiska tillstånd. Diagnos kräver en kombination av kliniska, bilddiagnostiska och laboratoriska fynd enligt McDonald-kriterierna.

Diagnostisk utredning

1. Klinisk anamnes & Neurologisk undersökning

Bedömer dissemination av läkningar i rum (olika CNS-områden) och tid (separata episoder).

2. MR (Hjärna & Ryggmärg)

Guldstandard. Visar demyeliniserande plack (T2/FLAIR hyperintensitet) i karakteristiska platser: periventrikulära, juxtakortikala, infratentoriella, ryggmärg.

3. Cerebrospinal vätska (CSF) analys

Oligoklonala band (OKB) närvarande i CSF men inte serum indikerar intratekala IgG-syntes (95% känslighet för MS).

4. Evokerade potentialer

Visuella (VEP), hjärnstams auditiva (BAEP), eller somatosensoriska (SSEP) avslöjar subklinisk demyelinisering.

5. Optisk koherenstomografi (OCT)

Mäter retinal nervfiberlager förtunning – stödjer diagnos och övervakar neurodegeneration.

Viktig princip

Inget enskilt test bekräftar MS. En neurolog integrerar all data för att utesluta efterliknare (NMOSD, MOGAD, migrän, vaskulära, infektionsmässiga, metaboliska). Tidig och korrekt diagnos möjliggör tidig behandling.