Rabies (vattuskräck) är en virussjukdom som drabbar däggdjur och angriper det centrala nervsystemet. Sjukdomens slutstation är en inflammation i hjärnan. När viruset väl har nått hjärna och ryggmärg finns varken vaccin eller behandling som kan rädda patienten – rabies är då nästan alltid dödlig.
Det brukar ta cirka tio dagar från smittotillfället innan viruset når hjärnan och ryggmärgen. Inom detta korta tidsfönster kan sjukdomen dock förebyggas med postexpositionsbehandling i form av vaccinationer och immunglobulin. Ju tidigare vård söks efter ett bett eller en misstänkt exponering, desto större är chansen att undvika sjukdomsutbrott helt.
De första symtomen är ofta diffusa och liknar många andra infektioner: irritabilitet, huvudvärk, hög feber och förvirring. Ibland uppstår även klåda, domningar eller smärta vid själva bettstället. Smitta överförs via ett bett eller genom kontakt med saliv eller hjärnvävnad från ett infekterat djur.
Tiden mellan exponering och symtombrott är vanligtvis två till tolv veckor, men kan variera från person till person beroende på bland annat bettets placering och djup. Personer som smittats och inte får behandling blir med tiden alltmer rastlösa, förvirrade och okontrollerbart upprörda. De kan uppvisa märkligt beteende, hallucinationer och svår sömnlöshet.
När sjukdomen fortskrider och härjar i hjärnan ökar salivutsöndringen, samtidigt som beteendet blir allt mer bizart. Spasmer i svalg och struphuvud börjar när det område i hjärnan som reglerar dessa funktioner angrips. Dessa spasmer kan vara extremt smärtsamma.
Sväljning, tal och andning kan alla påverkas. Försök att svälja vatten kan utlösa kraftiga anfall hos den drabbade, trots intensiv törst – därav det historiska namnet vattuskräck. Detta gör att patienter ofta inte kan dricka, vilket snabbt leder till uttorkning.
I de senare stadierna av sjukdomen tillkommer förlamning, spasmer i halsmuskulaturen, krampanfall och delirium. Förvirringen och agitationen förvärras successivt. Så småningom kan koma inträda, följt av döden.
Dödsorsaken kan variera: luftvägsblockering, krampanfall, utmattning eller utbredd förlamning. Förlamningen börjar vanligtvis i den drabbade extremiteten och sprider sig sedan genom hela kroppen i takt med att sjukdomen förvärras.
Vid detta skede finns inga botande behandlingsalternativ. Vården fokuserar istället på palliativa insatser – att hålla patienten så fri från smärta och obehag som möjligt under sjukdomens sista fas.
Eftersom rabies i princip alltid är dödlig när symtomen väl brutit ut är förebyggande arbete avgörande. Vaccinera husdjur, undvik kontakt med vilda och främmande djur, och sök omedelbart vård vid bett eller repor från djur som kan bära på viruset. Med snabb postexpositionsbehandling kan rabies i stort sett alltid förhindras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online