Dygnsrytmen, även kallad cirkadisk rytm, är en biologisk term som beskriver de inre, självupprätthållande svängningarna i kroppens fysiologiska, beteendemässiga och kognitiva processer – inklusive hormonella och metabola funktioner – som upprepas med ungefär 24 timmars mellanrum. Dessa interna klockor, eller biologiska rytmer, synkroniseras noggrant med omgivningens förhållanden, framför allt den dagliga växlingen mellan ljus och mörker.
Namnet kommer från latinets circa (= ungefär) och diem (= en dag), alltså ”ungefär en dag”. De naturligt förekommande cyklerna finns hos både växter och djur och hjälper organismer att förutse och anpassa sig till förväntade miljöförändringar. Dygnsrytmen gör det i grunden möjligt för organismer att fungera i samklang med sin omgivning, eftersom aktiviteter som födointag och sömläge anpassas till lämpliga tider på dygnet.
Hos människan sitter den överordnade biologiska klockan i hypotalamus, i en liten struktur som kallas nucleus suprachiasmaticus. Den tar emot ljussignaler från näthinnan via syncentrum och använder dagsljuset för att kalibrera kroppens tidsuppfattning. Beroende på tidpunkt på dygnet reglerar klockan bland annat kroppstemperatur, vakenhet, hormonutsöndring – som melatonin och kortisol – samt ämnesomsättning och matsmältning.
När dygnsrytmen fungerar som den ska känner vi oss vakna och pigga under dagen och sömniga när det blir mörkt. Störs den däremot, exempelvis genom skiftarbete, jetlag eller skärm användning sent på kvällen, kan både sömnkvalitet, humör och hälsa påverkas negativt. Att vistas i dagsljus på dagen och hålla regelbundna sömntider är därför två av de viktigaste åtgärderna för att stabilisera sin dygnsrytm.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online