I många år kretsade teorin kring sårbehandling kring idén att en sårbädd skulle hållas torr. Tänket var att en fuktig miljö innebar en ökad risk för infektion. Tack vare George Winters forskning under 1960-talet har fuktig sårläkning dock blivit en grundpelare inom modern sårbehandling.
George Winter, en brittisk läkare, är känd som pionjären inom fuktig sårläkning. Hans forskning visade att sår som hölls fuktiga läkte snabbare än sår som fick torka ut och bilda skorpa. Han utförde sina studier genom att skapa sår på grisars ryggar och lätta dem antingen med en fuktig eller en torr metod. Hans resultat gäller fortfarande idag – fuktig sårläkning är fortfarande den föredragna behandlingsmetoden bland läkare och sårvårdsspecialister världen över.
Det finns många fördelar med fuktig sårläkning, där den viktigaste förstås är kortare läkningstid och minskad infektionsrisk. Detta uppnås genom att nyligen bildade hudceller kan förflytta sig mer fritt över sårbädden. Det är inte bara den fuktiga miljön som är avgörande – även temperaturen i sårbädden spelar en viktig roll. Här är de nya generationens förband ovärderliga. De är utformade för att kunna sitta kvar på ett sår i upp till sju dagar, vilket hjälper till att upprätthålla en god temperatur i sårbädden och en optimal läkningsmiljö.
Det finns ett stort antal förbandstyper som antingen fuktar en torr sårbädd eller absorberar överflödig vätska samtidigt som en fuktig sårmiljö bibehålls. Nedan går vi igenom de vanligaste.
Hydrogeler är förfuktade ark av polymergele som skapats med ett enda syfte: att fukta en sårbädd. De kan användas för att mjuka upp och avlägsna beläggningar och/eller nekros, utan att skada den känsliga granulationsvävnad som är avgörande för sårslutning.
Alginater är mycket absorberande förband som faktiskt består av ämnen från tång. När exsudat kommer i kontakt med förbandet omvandlas det till en gel, som fortsätter att absorbera vätska samtidigt som sårbädden hålls fuktig.
Hydrokolloider liknar alginater genom att de kan absorbera en måttlig mängd vätska och samtidigt bibehålla en fuktig sårbädd. Fördelen med denna förbandstyp är att de oftast är självhäftande och inte kräver något sekundärt fixeringsförband.
Forskning har visat att ju oftare ett förband byts, desto mer sjunker temperaturen i sårbädden (kom ihåg att huden normalt hjälper till att upprätthålla kroppstemperaturen, men ett sår är i princip ett hål i huden), enligt journalofwoundcare.com. Moderna förband kan absorbera en måttlig mängd vätska och samtidigt hålla sårbädden fuktig. Detta eliminerar behovet av flera förbandsbyten per dag, vilket gör att temperaturen i sårbädden förblir hög. Resultatet är en optimal miljö för sårläkning och bästa möjliga förutsättningar för såret att läka.
Den viktigaste faktorn att beakta när du väljer rätt förband för att hålla en sårbädd fuktig är mängden vätska som såret producerar. En hydrogel bör exempelvis inte användas på ett sår som producerar måttlig till stor mängd exsudat. Då blir inte bara sårbädden fuktig utan även huden runtomkring, vilket kan öka sårets storlek och höja infektionsrisken. Hydrogeler bör endast användas när det finns liten eller ingen vätskeproduktion. Alginater eller hydrokolloider bör övervägas om såret utsöndrar en måttlig mängd vätska. Har du prövat dessa alternativ och såret fortfarande blir macererat trots flera förbandsbyten per dag, bör andra behandlingsformer övervägas, exempelvis negativtrycksbehandling (NPVT). Denna metod använder konstant eller intermitterande sug för att avlägsna vätska och partiklar från sårbädden, vilket kan hjälpa såret att sluta sig snabbare än med traditionella förband.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online