Trycksår, som också kallas liggsår, utvecklas på kroppsdelar där långvarigt tryck klämmer ihop blodkärlen och skär av cirkulationen. De är vanligast på stjärtbenet, höfterna och hälar. Utan tillräckligt blodflöde börjar vävnaden dö. Personer som är förlamade, sängliggande, använder rullstol eller inte kan byta kroppsställning utan hjälp löper störst risk att drabbas.
Trycksår klassificeras i fyra stadier, och vilken behandling du behöver beror på vilket stadium ditt sår befinner sig i. En komplett läkningsstrategi kombinerar oftast flera olika metoder.
Ett trycksår börjar som ett område med rodnad hud som kliar och känns varm och svampig vid beröring. Såret har ännu inte trängt ner i djupare hudlager och läker vanligtvis snabbt när trycket upphör.
Ett sår i stadium två är ett öppet sår som liknar en blåsa eller ett skrubbsår. Den omgivande huden är ofta röd eller lila. Såret har orsakat förlust av hud ner till dermis, hudens djupare lager.
Ett sår i stadium tre har trängt in i vävnaden under huden och framträder som en djup, kraterliknande skada.
Stadium fyra är allvarligast och innebär omfattande hudförlust. Skadan sprider sig då oftast till muskler, ben, senor och leder.
Oavsett stadium är det första steget i behandlingen att avlasta trycket. Byt kroppsställning ofta. Sitter du i rullstol bör du flytta dig ungefär var 15:e minut; är du sängliggande minst en gång varannan timme. Kan du inte göra det själv, se till att få hjälp av någon i din omgivning eller av vårdpersonal.
Kuddar, dynor, madrasser och sängar som är specialtillverkade för att avlasta tryck från sår och skydda kroppen mot ytterligare nedbrytning är också till stor hjälp. När du väljer rätt stöd bör du ta hänsyn till din rörlighet, din kroppsbyggnad och sårets svårighetsgrad.
Att hålla såret rent är avgörande för läkningen. Mild tvål och vatten räcker för ett sår i stadium ett, men alla djupare sår ska rengöras med koksaltlösning varje gång du lägger på nytt förband. Använd aldrig väteperoxid eller jod – dessa kan skada vävnaden och fördröja läkningen.
Debridering innebär att död och skadad vävnad avlägsnas, vilket är nödvändigt för att såret ska kunna läka ordentligt. Vid kirurgisk debridering används en skalpell, vilket kan vara smärtsamt – därför väljer läkaren ibland en icke-kirurgisk metod istället. Mekanisk debridering sker med ett högtrycksspolsystem, autolytisk debridering stimulerar kroppens egna enzymer att bryta ner den döda vävnaden, och enzymatisk debridering innebär att enzymer appliceras direkt på såret. Din läkare avgör vilken metod som passar dig bäst.
Medicinskt behandlade förband skyddar såret mot infektion och främjar snabbare läkning. Typen av förband anpassas efter sårets storlek och djup.
Ett virvelbad håller huden ren och avlägsnar på ett naturligt sätt skadad vävnad. Är såret infekterat behöver du antibiotika i tablettform. En kost rik på protein, C-vitamin och zink bidrar dessutom till en snabbare läkning.
Hjälper inte ovanstående åtgärder tillräckligt kan en operation bli nödvändig. Syftet med ingreppet är att förbättra sårets utseende och hygien, förebygga nya infektioner och behandla befintliga, samt minska vätskeförlusten genom såret.
Det vanligaste förfarandet innebär att muskel, hud eller annan vävnad används för att täcka såret och dämpa trycket mot de drabbade benpartierna. I de flesta fall tas vävnaden från din egen kropp.
Kontakta sjukvården om ett trycksår inte förbättras inom några dagar, försämras eller visar tecken på infektion, exempelvis ökad smärta, rodnad, svullnad, varbildning eller feber. Ju tidigare behandlingen sätts in, desto bättre är förutsättningarna för en fullständig läkning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online