Tusentals människor lever med olika grader av funktionsnedsättning till följd av brachialplexusskador, där axeln pressas nedåt med kraft samtidigt som huvudet tvingas uppåt, bort från axeln. Vid en brachialplexusskada, som oftast orsakas av olyckor, fall eller tumörer, skadas nerver och nervrötter, vilket leder till förlorad funktion i armar och fingrar. För vissa, särskilt små barn, kan läkning ske utan behandling. Men i de flesta andra fall krävs intensiv sjukgymnastik, ibland kirurgi och till och med psykologiskt stöd.
Så snart skadan upptäcks bör patienten kontakta en specialist. Beroende på skadans art och svårighetsgrad, som fastställs genom elektromyografi, kan läkaren beställa magnetresonanstomografi (MRI) och möjligen även datortomografi (CT) för att undersöka om det finns läckage eller skada i ryggmärgen. En kirurgisk utredning för fysisk besiktning av skadans omfattning kan också övervägas.
Ett nervgraft från patientens eget ben, utfört tre till sex månader efter själva skadan, kan även genomföras. Andra behandlingsalternativ inkluderar kirurgisk borttagning av ärrvävnad samt releaseoperationer av senor och muskler.
Elektrisk stimulering är en av de mest effektiva behandlingarna mot den extrema, krossande trycksmärta. En så kallad "smärtport" – där patienten tar sig an en aktivitet som håller tankarna fokuserade på något annat, vilket blockerar smärtimpulserna i hjärnan – har ofta visat sig fungera utmärkt.
Regelbundna besök hos kiropraktor och intensiv massage har också visat sig lindrande vid brachialplexusskador.
Kirurgiska ingrepp för smärtlindring innefattar nervblockader, implantering av en pump som doserar smärtstillande medicin direkt till det drabbade området samt ablativa operationer där nervändarna bränns av.
Regelbunden träning förhindrar att musklerna kopplade till de skadade nerverna atrofierar och krymper, och bevarar rörelseförmågan i den drabbade kroppsdelen. Det är viktigt att patienten kontinuerligt håller armen och fingrarna rörliga och mjuka.
Många läkemedel används för att behandla smärta direkt efter skadan och under återhämtningsperioden. Opiater och antiinflammatoriska preparat hör till denna kategori. På grund av oönskade biverkningar och risken för beroende rekommenderas dock patienter att kombinera tablettbehandlingen med andra metoder, särskilt vid långvariga och kroniska besvär.
Utöver konventionell sjukgymnastik kan andra icke-traditionella behandlingsformer vara till hjälp, exempelvis vattenterapi i en varmvattenpool. Temperaturen och vattnets hydrostatiska tryck hjälper till att mjuka upp och stretcha ut de drabbade musklerna.
Eftersom återuppbyggnaden av motoriska funktioner kräver intensiv terapi under lång tid kommer patienten sannolikt att behöva genomgå en långvarig rehabiliteringsprocess efter reinnervering.
Den ihållande smärtan och förlusten av viss kroppskontroll leder ofta till depression och andra psykologiska problem. Patienter rekommenderas därför att söka stödsamtal och gruppterapi. I vissa fall kan läkaren förskriva antidepressiva läkemedel, som kan trappas ned senare när patienten vant sig vid den livsförändrande skadan, accepterat den och kan gå vidare i livet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online