Stelkramp är en allvarlig infektionssjukdom som kan förebyggas genom vaccination. Sjukdomen angriper nervsystemet och kan i värsta fall vara dödlig. Generaliserad stelkramp är den vanligaste formen, men sjukdomen kan även vara lokaliserad och då endast drabba den kroppsdel där infektionen tog fart. I de flesta fall sprider sig dock infektionen till hela kroppen när bakterier från ett infekterat sår släpps ut i blodet, särskilt om såret är djupt eller smutsigt. Bakterien, som ofta förknippas med käkspärr, lever naturligt i tarmarna hos människor och djur utan att orsaka sjukdom. Den finns också i jord, djuravföring och gödsel, där den kan orsaka problem om en skada blir kontaminerad.
Stelkrampssymtom kan visa sig när som helst mellan fem dagar och 15 veckor efter att man fått ett sår eller ett djupt stickhål. Inkubationstiden ligger dock normalt mellan tre dagar och tre veckor. Diagnosen ställs vanligtvis utifrån fysiska symtom, eftersom det inte finns några laboratorietester som med säkerhet kan påvisa sjukdomen. Bakteriegiftet sprider sig till nerverna när bakterier från det infekterade såret frisätts i blodet. Om sjukdomen är lokaliserad kan den drabbade uppleva smärta eller stickningar på platsen där infektionen började.
Bakteriens sporer producerar ett toxin som påverkar centrala nervsystemet. Toxinet förhindrar frisättningen av aminosyran glycin, som behövs för muskelrörelser. Stelhet i käke, ansikte och hals är bland de första symtomen som visar sig. Käkspärr leder till svårigheter att öppna munnen och svälja, och kan så småningom leda till förlamning av andningsmusklerna. Andra symtom på sjukdomen kan vara diarré, blödningar i tarmen, huvudvärk, feber, halsont, bröstsmärta och överkänslighet mot beröring.
Sjukdomen är progressiv och symtomen drabbar så småningom musklerna i armar och ben, vilket gör bröstmusklerna och vadmusklerna stela. Muskelkramper kan spänna buken, luta huvudet och böja ryggraden bakåt om krampen sprider sig till ryggen – ett symtom som är särskilt vanligt hos barn med stelkramp. Kramperna kan drabba nacke, rygg, bukmuskler samt andningsmusklerna i bröstet. De senare kan förtränga luftvägarna och orsaka luftvägsobstruktion samt akut syrebrist eller kvävning.
Stelkrampssymtom kan leda till komplikationer som andningssvårigheter, ryggmärgsskador eller benbrott orsakade av kraftiga, konvulsiva muskelkramper, snabb hjärtfrekvens och högt blodtryck. Sekundära infektioner uppstår ofta på grund av långa vårdtider på intensivvårdsavdelningar under återhämtningen, vilket ökar risken för exponering för sjukhusinfektioner.
Den exakta orsaken till hur stelkramp leder till döden är okänd, men det finns flera teorier. Sjukdomens symtom har visats kunna orsaka döden genom hjärtstillestånd, njursvikt, blodförgiftning och kvävning till följd av muskelkramper. Döden kan också bero på utmattning orsakad av upprepade, okontrollerbara muskelkontraktioner. När döden inträffar tidigt i sjukdomsförloppet anges ofta anoxi som orsak. Anoxi innebär att inte tillräckligt med syre når kroppens vävnader och organ trots att blodcirkulationen fungerar. Tillståndet kan orsakas av kvävning, vilket i sin tur kan bero på stelkrampens symtom.
Ju tidigare symtomen på stelkramp visar sig, desto större är risken att dö av relaterade komplikationer. Inkubationstiden blir längre om såret sitter på en kroppsdel längre bort från centrala nervsystemet. Även om många förknippar stelkramp med stickskador från rostiga spikar kan alla sår, skrapsår, djurbett eller enkla skärsår infekteras av bakterien. Till och med tatueringar, piercing, brännskador, aborter och tandinfektioner innebär risk för att insjukna. En rapport från amerikanska smittskyddsmyndigheten Centers for Disease Control and Prevention (CDC) visar att cirka 20 procent av de stelkrampsfall som rapporterats i USA slutar med döden. Av de rapporterade fallen inträffade 60 procent hos personer äldre än 40 år. De flesta som dör av stelkramp är 50 år eller äldre.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online