Sårdehisicens är en medicinsk term som beskriver ett sår som inte läker som det ska, eller som öppnas längs snittlinjen efter en operation. Komplikationen ses oftast efter bukkirurgi men kan drabba alla typer av kirurgiska sår och beror på flera olika faktorer. Genom att förstå orsakerna till sårdehisicens och vidta rätt förebyggande åtgärder kan behandlingsresultaten förbättras och risken för infektion minskas – både inom sjukvården och vid hemmavård av sår.
Sårdehisicens innebär vanligtvis att ett kirurgiskt sår inte förblir stängt efter suturering, eller att ett sår helt enkelt vägrar läka. I de flesta fall ligger antingen systemiska faktorer (som påverkar kroppens läkförmåga) eller mekaniska faktorer (som belastar själva såret) bakom tillståndet.
Oavsett orsak kan konsekvenserna bli allvarliga. De sträcker sig från att patienten behöver opereras på nytt till lokala eller systemiska infektioner, ökad sårstorlek, hematom (blodansamlingar) samt bestående och synliga ärr.
En av de vanligaste orsakerna till sårdehisicens är att suturer tas bort för tidigt. Ytliga sår kan stängas med stygn, men om dessa avlägsnas innan djupare vävnader hunnit läka saknar såret fortfarande det inre stöd som behövs. Som tumregel bör suturer först tas bort när sårränderna ser rosa ut och är något upphöjda – ett tecken på att läkningen kommit ordentligt igång.
Även livsstils- och medicinfaktorer spelar roll. Rökning försämrar blodcirkulationen i vävnaderna och fördröjer därmed läkningen, liksom vissa läkemedel, exempelvis kortisonpreparat. Patienter med diabetes, nedsatt immunförsvar eller undernäring löper också ökad risk.
Sårdehisicens kan i hög grad förebyggas genom att säkerställa att tillräckligt lång tid har passerat innan suturerna tas bort. Vårdpersonal uppmanas dessutom att vara uppmärksamma på varningstecken på att ett sår inte läker som det ska, exempelvis:
Noggrann övervakning av patienter som återhämtar sig efter operationer eller sårskador bör alltid anpassas efter patientens ålder, sårets typ och dess placering på kroppen.
Patienter som har skrivits ut från sjukhus eller vårdinrättningar behöver tydlig information om fysisk aktivitet och kost under återhämtningen. Detaljerade instruktioner bör ges vid utskrivningen, inklusive råd om hur såret ska skötas hemma – exempelvis hur förband byts, vilka tecken på infektion man ska se upp med och när kontakten med vården bör sökas igen.
Risken för sårdehisicens ökar vid tekniska fel under operationen, exempelvis om suturerna placerats för glest, för nära snittkanten eller dragits åt för hårt. Även mekanisk belastning på såret utgör en risk: kraftig hosta, kräkningar eller ansträngning vid tarmtömning kan få stygnen att slita sönder eller såret att öppna sig. Därför rekommenderas patienter ofta att stödja buken med händerna eller en kudde vid hosta och att använda avföringsmedel vid behov efter bukkirurgi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online