Under större delen av 1900-talet ledde framstegen inom medicinen till botemedel och behandlingsmetoder för en rad sjukdomar – inte minst antibiotikan. Tyvärr återkom många av de bakteriesjukdomar som man trodde sig ha besegrat tack vare antibiotika mot slutet av seklet, nu i nya och antibiotikaresistenta former. Detta ställde den medicinska världen inför en stor utmaning: att hitta nya sätt att behandla dessa dödligare varianter av sjukdomarna.
Antibiotika är läkemedel som behandlar bakterieinfektioner i kroppen. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC (Centers for Disease Control and Prevention) omfattar kategorin även antimikrobiella läkemedel. Skillnaden är att vissa antimikrobiella preparat framställs syntetiskt, medan traditionell antibiotika alltid har biologiskt ursprung. Sedan antibiotikans genombrott på 1940-talet har dessa läkemedel enligt CDC "förändrat sjukvården och dramatiskt minskat sjuklighet och dödlighet orsakad av infektionssjukdomar".
Den brittiske forskaren Alexander Fleming upptäckte det första kända antibiotikumet, penicillinet, år 1928. Under lång tid betraktades penicillin inom medicinvärlden som ett mirakelmedel – närmast en universalläkedom mot bakterieinfektioner. Än idag är en av de första frågorna som ställs till patienter på sjukhus och akutmottagningar om de är allergiska mot penicillin. Bland andra vanliga typer av antibiotika finns cefalosporiner, makrolider, fluorokinoloner, sulfonamider, tetracykliner och aminoglykosider.
Framgångarna med penicillin och andra antibiotika vid behandling av allvarliga infektioner som tuberkulos blev så etablerade hos både vårdpersonal och allmänhet att många började se antibiotika som en bot mot precis allt. Dåligt informerade läkare förskrev antibiotika mot virusinfektioner som förkylning och vinterflu, och likaså dåligt informerade patienter begärde antibiotikabehandling för lindriga bakterieinfektioner som inte krävde någon sådan behandling. Denna omfattande överanvändning började gradvis minska läkemedlens effekt mot verkligt farliga bakterieinfektioner.
CDC pekar ut överanvändningen av antibiotika som en huvudorsak till antibiotikaresistenta infektioner. Varje gång en patient tog antibiotika dödades en del av de invaderande bakterierna. Men de bakterier som överlevde började med tiden utveckla förmågan att stå emot läkemedlets angrepp. I takt med att allt fler använde antibiotika mot i princip alla slags åkommor ökade mängden överlevande, resistenta bakterier – tills medicinvärlden började se hela stammar av antibiotikaresistenta bakterier. Dessa nya infektioner utvecklades till att motstå all behandling utom den mest intensiva.
En av de mest oroande infektioner som har utvecklat en läkemedelsresistent stam är tuberkulos, som uppskattningsvis drabbar nära en tredjedel av jordens befolkning, med särskilt höga smittnivåer i underutvecklade regioner som delar av Afrika. De resistenta stammarna ökar, och behandlingen är både intensiv och kostsam. Många patienter lyckas inte fullfölja hela behandlingsförloppet, och de infektioner som överlever utvecklas till att motstå framtida behandling ännu bättre.
Medan forskare och läkemedelsbolag tävlar om att ta fram nya, mer effektiva antibiotika uppmanar CDC och hälsomyndigheter världen över läkare och patienter att avstå från antibiotika när det inte är absolut nödvändigt – något som även gäller exempelvis aknebehandling. Antibakteriella handtvålar och receptfria salvor förblir dock godkända och användbara verktyg för att hindra smitta från att spridas. Att förebygga överanvändningen av antibiotika kan bli avgörande för att förhindra att utbredda, läkemedelsresistenta bakterieinfektioner – som tuberkulos – sveper över världen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online