Är svampneumoni smittsam? Så sprids infektionen och vem som är i riskzonen

Svampneumoni är en infektionssjukdom som drabbar lungorna när svampsporer inandas och tar sig ner i luftvägarna. Sporer kan också nå lungorna via blodet om andra delar av kroppen har blivit infekterade först. Sjukdomen kan vara smittsam under vissa omständigheter – här går vi igenom hur smittan sprids, vilka symtom du ska se upp med och vilka grupper som löper störst risk.

Vad är pneumoni?

Pneumoni, eller lunginflammation, uppstår när vätska fyller de små luftsäckarna (alveolerna) och luftvägarna i lungorna. Det gör att kroppen inte kan ta upp tillräckligt med syre, vilket leder till andningssvårigheter och syrebrist i kroppens vävnader.

Hur smittar svampneumoni?

Svampneumoni orsakas oftast av att man inandas svampsporer eller bakterier. Vissa av dessa mikroorganismer kan stanna kvar i näsan och halsen hos en smittad person och sedan överföras till andra genom nysningar, hosta, kyssar och kramar. Det innebär att svampneumoni faktiskt kan vara smittsam, även om risken för överföring mellan människor är betydligt lägre än vid vanlig bakteriell eller viral lunginflammation.

De flesta friska personer som utsätts för svampsporer blir inte sjuka, eftersom immunförsvaret klarar av att bekämpa dem. Smitta mellan människor är därför framför allt ett problem för personer med nedsatt immunförsvar.

Vanliga symtom

Det finns flera symtom som förknippas med svampneumoni. De mest typiska är:

• Bröstsmärta och andningsbesvär
• Feber och frossa
• Hudabscesser och sår, som kan uppstå när infektionen sprider sig i kroppen
• Förändrad mental status, exempelvis förvirring, särskilt hos äldre
• Hosta, ibland med upphostningar

Kontakta alltid vården om du misstänker lunginflammation, särskilt om du tillhör en riskgrupp.

Yrkesgrupper med ökad risk

Ett antal yrken innebär en förhöjd risk att drabbas av svampneumoni. Personer som arbetar med malt kan utveckla så kallad maltarbetarlunga, en allergisk reaktion på mögelsporer i maltet. Lantbrukare riskerar att inandas bakterier och sporer från fågel- och gnagaravföring, exempelvis vid hantering av hö, hönsgödsel eller spannmål. Även arbetare inom skogsbruk, byggnadsrenovering och trädgårdsskötsel kan exponeras för stora mängder svampsporer.

Vem är mest utsatt?

Den grupp som löper störst risk att insjukna i svampneumoni är personer med ett redan försvagat immunförsvar, eftersom kroppen då inte kan bekämpa den invaderande svampen eller bakterien. Det gäller exempelvis patienter som genomgår kemoterapi, organtransplanterade, personer med hiv samt de som behandlas med immundämpande läkemedel.

Diagnosen ställs ofta med hjälp av blod- och urinprov, ibland kompletterat med lungröntgen eller odling från upphostningar. När den angripande svampen har identifierats behandlas infektionen med svampdödande (antifungala) läkemedel. Tidig behandling är avgörande, särskilt för personer med nedsatt immunförsvar.