Människor utsätts för strålning varje dag. Strålning finns naturligt i vår omgivning, i våra egna kroppar och i den mat vi äter, liksom i luften och i kosmisk strålning från rymden. Stråldoser mäts i enheten millirem, ofta förkortat mrem, där 1 000 mrem motsvarar en rem. En genomsnittlig person utsätts för cirka 360 mrem per år, medan personer som arbetar med eller nära radioaktiva ämnen kan få i sig upp till 5 000 mrem årligen. De biologiska effekterna av strålning på människokroppen mäts i enheten rem, som står för "Roentgen equivalents in man".
Vid en dos av 200 rem eller högre börjar håret falla av i stora tuvor. Håravfallet beror på att hårsäckarna är extremt känsliga för strålning. Det kan vara antingen tillfälligt eller permanent beroende på hur stor dos personen utsatts för. Hårbotten påverkas särskilt starkt – efter exponering blir den ofta klådig, torr, rosenröd och inflammerad, ungefär som vid en solbränna. Håravfall kan även drabba hela kroppen, exempelvis ansikte, armar, ben, armhålor och underliv. Under exponeringsperioden kan håret också glesna. Om håret växer ut igen får det ofta en annan struktur och tjocklek än tidigare.
Hjärnceller delar sig inte och skadas därför inte förrän dosen når 5 000 rem eller mer. Strålning dödar nervceller och små blodkärl. Exponering för 5 000 rem eller högre kan leda till krampanfall eller omedelbar död. Vissa effekter, såsom dermatit, håravfall (alopecia) och mellanöreinflammation (otitis media), kan gå över med tiden men riskerar i vissa fall att bli permanenta. Kroniska och allvarliga långtidseffekter innefattar atrofi, leukoencefalopati, strålningsnekros, neurologisk försämring och demens.
Vid cirka 100 rem minskar antalet lymfocyter i blodet, vilket gör kroppen mer mottaglig för infektioner. Personen bedöms då ha en lättare grad av strålsjuka. De tidiga symtomen liknar influensa och kan därför förblir oupptäckta om inget blodprov tas. Symtomen kan bestå i upp till tio år, och en person som haft lätt strålsjuka löper ökad risk att utveckla leukemi och lymfom senare i livet.
Vid 200 rem kan strålning skada tarmslemhinnan, vilket orsakar illamående, buksmärtor, blodiga kräkningar och blodig diarré. Strålningen förstör även kroppens snabbt delande celler – cellerna i mag-tarmkanalen delar sig snabbt, liksom könscellerna och hårcellerna. Dessutom skadas DNA och RNA. Andra kroniska skador, som ärrbildning och blockeringar i tunntarmen, kan dröja månader eller år innan de visar sig. Exponeringen kan också leda till bildning av små onormala blodkärl i kolon och ändtarm, vilka lätt kan börja blöda.
Även om strålning är ett normalt och naturligt förekommande fenomen på jorden är det viktigt att undvika allvarlig eller långvarig exponering. Strålning, även i små mängder, kan orsaka allvarliga sjukdomar och tillstånd. Inom strålbehandling (radioterapi) är strålning livsviktig och till stor nytta, men biverkningarna kan ändå vara förödande och kroniska. Daglig exponering för naturlig strålning orsakar ingen allvarlig skada och är helt ofarlig. Extrema doser av hög strålning kan dock vara både smärtsamma och dödliga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online