Vid intensivvård behandlas patienter som lider av allvarliga sjukdomar eller har drabbats av svåra skador. Målet med intensivvården är att så småningom kunna förflytta patienten till en avdelning för öppenvård och slutligen skriva ut hen helt från sjukhuset. För att öka effekten av de läkemedel och terapier som ges kan personalen dessutom tillföra patienten nutritionellt stöd. Detta ger kroppen den styrka och motståndskraft som krävs för läkning och återhämtning.
Efter en svår skada eller en akut sjukdom kan kroppens ämnesomsättning överbelastas, vilket leder till förlust av muskelmassa och fettvävnad. Detta beror på att kroppen vid trauma överproducerar reglerande hormoner, även om patienten i grunden får i sig en annars näringsriktig kost. Nutritionell vård inom intensivvården reglerar därför kroppens användning av socker, protein och andra bränslen för att på bästa möjliga sätt främja patientens återhämtning.
Hälso- och sjukvårdspersonal tillför näring till patienter som inte själva kan äta tillräckligt via munnen på två olika sätt:
Läkare föredrar i allmänhet enteral näring när det är möjligt, eftersom metoden är billigare och mindre benägen att orsaka lågt blodsocker, vilket kan försena patientens återhämtning. Parenteral näring används när enteral näring inte är genomförbar på grund av problem med matsmältningssystemet, eller när risken är stor att patienten aspirerar näringen under ventilation.
Läkare skriver ut näring till sina intensivvårdspatienter som är exakt anpassad efter deras specifika behov under återhämtningen. I en multicenterstudie som publicerades i Journal of Trauma (oktober 1994) upptäckte forskarna exempelvis att traumapatienter som fick immunförstärkande näringsformler drabbades av färre fall av multiorganssvikt. Immunförstärkande näring innehåller olika proteiner och omega-3-fettsyror som stärker patientens immunförsvar och bekämpar infektioner och sepsis (blodförgiftning). Andra specialformulerade produkter stödjer en god andnings-, lever- och njurfunktion.
Läkare balanserar de näringsämnen patienten får för att optimera kroppens reaktioner på sjukdomen. Många patienter inom intensivvården vistas en tid i respirator, det vill säga en andningsmaskin. När patienten får en kost med högt kolhydratinnehåll i förhållande till fett producerar kroppen mer koldioxid, vilket tvingar den ventilerade patienten att arbeta hårdare för att avlägsna koldioxiden och ta upp syre. Av denna anledning får patienter i respirator nutritionellt stöd med ett högre förhållande mellan fett och kolhydrater än vad som skulle betraktas som hälsosamt för en person utanför respiratorn.
Patienter som får enteral näring kan drabbas av obehagliga symtom som diarré eller förstoppning. Genom att justera typen av näring, schemat för matningen eller i vissa fall sondens placering lindras dessa besvär hos de flesta patienter. Eftersom vissa patienter utvecklar tarmatrofi (tarmförtvining) vid parenteral näring – vilket kan orsaka matsmältningsproblem när oral näring åter blir möjlig – försöker läkarna hålla patienten på enteral näring så länge som möjligt, såvida inte patienten aspirerar stora mängder näring eller får svåra tarmskador av den enterala matningen. Att undvika tarmatrofi underlättar en snabbare övergång från sond- eller droppnäring tillbaka till vanlig kost.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online