Vad är ESR inom medicinen? Så fungerar blodprovet som avslöjar inflammation

ESR, eller erytrocytsedimenteringshastighet – på svenska oftast kallad sänkningsreaktion (SR) eller blodsenkning – är ett vanligt förekommande blodprov som används för att upptäcka inflammation i kroppens vävnader. Provet är ett viktigt verktyg både vid diagnostik och vid uppföljning av vissa inflammatoriska och infektiösa sjukdomar. Läkare beställer ofta testet för att mäta graden av inflammation vid autoimmuna sjukdomar som lupus, samt för att utvärdera effekten av behandling vid tillstånd som osteomyelit (beninflammation).

Vad mäter ESR-testet?

ESR ingår i en grupp tester som avslöjar inflammatoriska processer i kroppen. Testet är dock ospecifikt, vilket innebär att det inte kan peka ut någon enskild sjukdom. Ett förhöjt värde måste därför alltid tolkas tillsammans med patientens ålder och kön, aktuella symtom samt resultat från andra undersökningar.

Provet mäter hur snabbt de röda blodkropparna (erytrocyterna) sjunker till botten i ett provrör under loppet av en timme. Ju fler inflammationsmarkörer som finns i blodet, desto snabbare sjunker blodkropparna – och desto högre är graden av inflammation i kroppen.

Normalvärden

Normalvärdena varierar beroende på kön och ålder:

• Män under 50 år: 0–15 mm/timme
• Kvinnor under 50 år: 0–20 mm/timme
• Äldre män och kvinnor kan ha något högre värden

Betydelse vid diagnos och behandling

Trots att ESR är ett ospecifikt prov spelar det en avgörande roll vid diagnostik av temporalisarterit – en sjukdom som orsakar inflammation i artärerna i ansikte och huvud. Testet används även rutinmässigt för att övervaka behandlingssvar vid tillstånd som osteomyelit, en infektion i benet.

Faktorer som kan påverka resultatet

Det är viktigt att känna till att vissa tillstånd kan ge falskt förhöjda ESR-värden. Både anemi (blodbrist) och graviditet kan påverka provets utfall och leda till ett onormalt högt resultat, även utan att en faktisk inflammation föreligger.

Kuriosa: provets historia

Testet är känt under flera olika namn. Det kallas ibland Biernacki-provet, efter den polske läkaren Edmund Biernacki, som upptäckte principen bakom testet redan 1897. Det benämns även Westergren-provet, efter den svenske läkaren Alf Vilhelm Albertsson Westergren, som bidrog till att utveckla metoden år 1918.