Candida albicans är den svamp som oftast ligger bakom en svampinfektion i munnen, ofta kallad muntrast eller oral candidos. Små mängder av denna svamp finns naturligt hos de flesta människor – i munnen, mag-tarmkanalen och på huden. När dock balansen mellan kroppens normala mikroorganismer störs och mängden Candida ökar kraftigt, växer svampen okontrollerat och ger upphov till besvär.
En svampinfektion i munnen kan bero på flera olika faktorer. Vissa läkemedel stör kroppens naturliga flora och ökar risken för överväxt av Candida – exempelvis antibiotika, kortikosteroider och p-piller. Samma läkemedel kan också ge kvinnor vaginala svampinfektioner.
Vissa sjukdomar och tillstånd gör att munsvamp är vanligare, bland annat diabetes mellitus, Sjögrens syndrom (minskad salivproduktion), ett försvagat immunförsvar, hiv-infektion, aids samt behandling med cellgifter (kemoterapi). Munsvamp ses också hos spädbarn, men betraktas inte som onormalt så länge det inte varar i flera veckor.
Munsvamp drabbar människor i alla åldrar och ger ofta en brännande eller smärtsam känsla i tungan och munnen. Vita beläggningar bildas – de ser ut som kottageost och börjar lätt blöda om man skrapar på dem. Utöver smärtan kan vissa personer även ha svårt att svälja.
Diagnosen ställs när en läkare undersöker munnen och finner de vita förändringarna. Ett stickprov tas från området och skickas till laboratorium, där en mikroskopisk undersökning kan bekräfta förekomsten av Candida-svampen.
Svampdödande (antimykotiska) läkemedel brukar ordineras vid Candida-infektioner. De finns som vätskor, pastiller och tabletter och ges vanligtvis i 10–14 dagar. Tillsammans med en hälsosam kost rekommenderar behandlare ibland även probiotika eller laktobacillen Lactobacillus acidophilus som komplement till den ordinerade medicinen.
Den vanligaste behandlingen är Nystatin, en oral suspension som används direkt efter diagnos och som är väl beprövad. Nystatin tas inte upp i blodet utan verkar lokalt i infektionsområdet. Vanligast är att man sköljer munnen med vätskan och därefter sväljer den. Den belägger slemhinnan och dödar svamparna genom att störa deras cellmembran, vilket får svampinfektionen att brytas ned.
Ketokonazoler är antimykotiska preparat som exempelvis Mycelex, Monistat och Nizoral. Diflucan och Sporanox verkar på liknande sätt men behöver bara tas en gång dagligen – de är dock relativt dyra.
Alternativa botemedel mot munsvamp inkluderar grapefruktkärnextrakt, capricin-te, druvkärneolja, vitlök och gentianaviolett.
Kanske viktigast av allt är den terapeutiska kosten, som syftar till att förhindra att jästsvampen växer tillbaka. I denna kost ska man undvika raffinerade kolhydrater, socker, vitt mjöl och alkohol. Även livsmedel som är torkade, fermenterade eller innehåller jäst eller mögel bör uteslutas.
Att sterilisera tandborsten i väteperoxidlösning hjälper dessutom till att förhindra återkontaminering, eftersom svampen kan överleva på borsten. Munsvamp måste behandlas effektivt – annars kommer den tillbaka.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online