Gulsot är en gulaktig missfärgning av hud, ögonvitor och andra kroppsvävnader som uppstår när bilirubin ansamlas i blodet. Obstruktiv gulsot, som också kallas kolestas, beror på att gallflödet från levern till tarmen blockeras eller försämras. Vanliga orsaker är leversjukdomar, läkemedelsreaktioner, alkoholskador, gallsten och cancer.
Bilirubin är en nedbrytningsprodukt av hem, ett protein som finns i röda blodkroppar, benmärg, leverceller och andra vävnader. Det mesta bilirubinet i cirkulationen kommer från nedbrytningen av gamla eller skadade röda blodkroppar. Eftersom bilirubin inte är vattenlösligt binds det till albumin och transporteras via blodet till levern. Där konjugeras det, alltså görs vattenlösligt, och utsöndras därefter med gallan.
I tarmen bryts gallan ner till sterkobilinogener, som utsöndras med avföringen eller återabsorberas och åter igen leds ut i gallan. En mindre del passerar ut i urinen som urobilinogen. Sterkobilinogen och urobilinogen är de pigment som ger avföringen och urinen deras naturliga färg. Varje störning längs denna väg kan leda till att bilirubin ansamlas i blodet och därmed ge upphov till gulsotens symtom.
Kolestas, eller obstruktiv gulsot, uppstår när gallflödet från levern till tarmen hindras eller försämras. Blockeringen kan sitta inne i levern (intrahepatiskt) eller utanför den (extrahepatiskt).
Alla tillstånd som skadar levercellerna kan orsaka obstruktiv gulsot. De vanligaste orsakerna är hepatit (leverinflammation), alkoholmissbruk samt läkemedel som är toxiska för levern. Vid dessa tillstånd visar blodprover förhöjda leverenzymer, vilket tyder på leverskada. Utöver gulsot omfattar symtomen vid intrahepatisk blockering ofta ascites (vätskeansamling i buken till följd av försämrat blodflöde genom levern) och förstorad mjälte.
Gallengångarna transporterar gallan från levern till tarmen. Varje blockering i gångarna ger upphov till obstruktiv gulsot. De vanligaste orsakerna är gallsten som fastnat i gångarna och cancer i bukspottskörteln.
Gallstenar bildas i gallblåsan, som lagrar den galla som levern producerar. Om en sten fastnar i gallblåsans utgång uppstår ofta smärtsamma magbesvär. Stenar som passerar vidare och blockerar den gemensamma gallgången kan dessutom orsaka pankreatit (bukspottkörtelinflammation) och obstruktiv gulsot. Bukspottkörtelcancer ger obstruktiv gulsot när tumören trycker mot den gemensamma gallgången – detta är ofta det första märkbara symtomet på sjukdomen.
Det mest iögonfallande tecknet på gulsot är den gulaktiga missfärgningen av hud och ögonvitor som gett sjukdomen dess namn ("jaune" är franska för gul). Vid obstruktiv gulsot når inte bilirubin fram till tarmarna. Avföringen blir därför ljus eller lerfärgad eftersom inget sterkobilinogen bildas. Överskottet av konjugerat bilirubin passerar istället ut via njurarna som urobilinogen, vilket gör urinen mycket mörk. Klåda över hela kroppen kan bero på de gallsalter som ansamlas i kroppen. Ofta förekommer dessutom symtom från den underliggande sjukdomen eller skadan, exempelvis vid alkoholmissbruk eller läkemedelsförgiftning.
Långvarig obstruktion kan ge en mörkare hudton (den så kallade "bar room tan"), nedsatt blodkoagulering eftersom gallsalter behövs för upptaget av K-vitamin, som är avgörande för koagulationen, samt benskörhet (osteoporos) till följd av nedsatt upptag av D-vitamin och kalcium.
Behandlas orsaken till obstruktiv gulsot går symtomen oftast tillbaka. Vid kroniska eller irreversibla tillstånd ges kolestyramin, ett läkemedel som binder gallsalter och lindrar klådan. Tillskott av D-vitamin, K-vitamin och kalcium kan ges för att kompensera bristerna till följd av nedsatt närningsupptag. Vid extrahepatisk blockering krävs ofta kirurgi för att avlägsna hindret och därmed åtgärda symtomen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online