Reishisvampen (Ganoderma lucidum) har en lång historia av medicinsk användning i Asien. Den växer i fascinerande former, och sin glänsande, rödbruna färg med gula band gör den till en visuellt tilltalande art. Reishi används som hälsotillskott och för att behandla flera sjukdomar, bland annat hiv/aids och cancer. Dess verkan anses framför allt vara immunstimulerande.
Ganoderma lucidum har flera olika namn. I Japan kallas svampen Reishi eller Mannentake ("10 000-årssvampen"), medan den i Kina och Korea benämns Ling Chi eller Ling Zhi ("odödlighetens ört"). Ganoderma förekommer i kinesiska medicinska skrifter från över 2 000 år tillbaka och är en populär symbol och ett vanligt motiv i kinesisk konst.
Reishisvampar finns över hela världen i tropiska och subtropiska klimat. Svampen är en nedbrytare som växer på dött lövträ. Flera liknande arter finns i Nordamerika, och det är möjligt att dessa är ekotyper eller varianter av Ganoderma lucidum snarare än helt egna arter.
Reishi är relativt lätt att odla på stockar eller i säckar med sågspån och vedflis, med tekniker som liknar dem som används för andra trälevande svampar. Kommersiell odling är väl etablerad i Asien och förekommer i viss utsträckning även i Nordamerika.
Liksom alla svampar är reishi en god källa till B-vitaminer och aminosyror. Polysackarider misstänks vara en av de viktigaste aktiva ingredienserna i många medicinskt använda svampar. Reishi-extrakt innehåller förhöjda mängder betaglukan-polysackarider samt triterpenoider (ganodersyror). Som hälsotillskott tas reishi ofta som ett allmänt stimulerande medel för immunförsvaret, för att öka energin och motverka trötthet.
Forskning har visat att reishi-extrakt har intressanta och potentiellt värdefulla medicinska egenskaper. Resultat från studier in vitro, på djur och i viss mån på människor tyder på följande gynnsamma effekter:
Tydliga och reproducerbara bevis på fördelar i humanstudier saknas dock fortfarande. Förbättrade resultat har rapporterats hos cancerpatienter som använder reishi som komplement till traditionell behandling, men reishis exakta bidrag i dessa fall är inte helt klarlagt. Så länge inga biverkningar uppstår och dosen inte är överdrivet hög är det osannolikt att reishi skadar när den kombineras med annan behandling. Rådfråga alltid läkare innan du kombinerar kosttillskott med medicinsk behandling.
De flesta människor tål reishi bra. Vid första användning bör dosen vara liten – exempelvis ett svagt te eller en låg dos extrakt – för att utesluta allergisk reaktion. Möjliga milda biverkningar inkluderar:
Mycket höga doser kan teoretiskt skada celler, men detta har inte påvisats i praktisk användning. Reishi kan möjligen påverka effekten av vissa läkemedel, särskilt immunsuppressiva, men detta är inte väl belagt. Personer som tar regelbundna läkemedel bör därför alltid konsultera sin läkare innan användning.
Reishi-te bryggs genom att krossade svampbitar kokas tills de mjuknar. Bitarna får sedan dra i ytterligare en halvtimme, varefter teet silas från det fasta materialet. Teet kan med fördel bryggas i större omgångar och förvaras i kylskåp för senare bruk.
Smaken varierar från milt söt och fyllig till besk, beroende på svampens stam. Som hälsotillskott rekommenderas två till tre gram flytande te per dag. För medicinskt bruk rekommenderas i stället en mer kontrollerad och koncentrerad dos i form av reishi-extrakt.
Krossad och pulvriserad reishi äts sällan direkt, eftersom svampens hårda och sega cellväggar är svåra att smälta. I stället administreras reishi oftast som extrakt, vanligen i kapselform. Extraktet framställs genom att svamparna kokas vid hög temperatur i antingen vatten eller alkohol. Efter centrifugering, där fasta partiklar avlägsnas, vakuumtorkas den kvarvarande vätskan till slutprodukten. Extraktet tas i doser om 200–1 000 mg.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online