IV-koklösning (0,9% NaCl = fysiologisk koklösning; 0,45% = halvt fysiologisk; 3%/5% = hypertont) är den mest använda kristalloida vätskan. Dess effekter beror på tonicitet, volym, infusionshastighet och patientfysiologi.
Primära fysiologiska effekter
- Volymexpansion: Återställer intravaskulär volym vid hypovolemi (blödning, avvattning, sepsi, brännskador). Förbättrar preload, hjärtutbyte, blodtryck, och vävnadsperfusion.
- Elektrolytkorrektion: Levererar Na⁺ och Cl⁻; behandlar hyponatremi/hypokloremi. Hypertont salt (3%) vid allvarlig symptomatisk hyponatremi (↑ serum Na⁺ med 1–2 mEq/L/tim, max 8–10 mEq/L/24h).
- Osmolära effekter: Isoton (308 mOsm/L) distribueras över ECF. Hypertont drar vatten från intracellulär till extracyellulärt rum → cellulär avvattningsrisk vid för snabb infusion.
Biverkningar
- Vätskeöverbelastning: Lungödem, perifert ödem, förvärrad hjärtsvikt.
- Hyperkloremisk metabolisk acidos: NS har Cl⁻ 154 mEq/L (plasma ~100); stora volymer ↓ SID → acidos.
- Förtningskoagulopati: ↓ fibrinogen, trombocyter, koagulationsfaktorer.
- Hypotermi: Snabb infusion av ovärd vätska.
- Lokala komplikationer: Infiltration, flebit, infektion, luftemboli.
Klinisk stewardship
- Använd balanserade kristalloider (Plasma-Lyte, Ringers lakta) för storvolymsresuscitation — mindre acidos, mer fysiologiskt.
- Matcha vätskotyp, volym, hastighet till indikation (resuscitation vs. underhåll vs. ersättning).
- Övervaka: vitalparametrar, diures, lab (elektrolyter, laktat, ABG), lungauskultation, echo vid indikation.
Koklösning är ett läkemedel; ordiner och övervaka med samma rigor som farmakoterapi.
