Tropikerna omfattar områdena kring ekvatorn och de regioner som ligger närmast den. Det varma och fuktiga klimatet gör att en rik vegetation kan frodas, men samma förhållanden gynnar även bakterier, parasiter och andra patogener som trivs i värme och fukt.
Resenärer som besöker tropiska områden är ofta ovana vid klimatet och klär sig därför lättare än hemma – ibland utan skor eller till och med barfota. Att gå barfota i tropikerna kan dock innebära allvarliga hälsorisker. Genom små sår och sprickor i huden kan farliga mikroorganismer tränga in i kroppen och orsaka både kroniska och livshotande sjukdomar. Här är fyra av de viktigaste infektionerna att känna till.
Bilharzia, även kallad schistosomiasis eller snäckfeber, smittar främst via förorenat vatten. Den höga luftfuktigheten i tropikerna gör att små vattenpölar bildas över stora delar av marken, vilket skapar idealiska miljöer för den parasit som orsakar sjukdomen. Parasiten lever i öppna vattensamlingar och kan tränga in i kroppen genom minsta hudskada.
När parasiten väl kommit in i kroppen vandrar den vidare till tarmarna, andra delar av matsmältningssystemet och lungorna. Symtomen varierar mellan individer, men de vanligaste är feber, förstorad mjälte, frossa, utslag och intensiv klåda på infektionsstället. Diarré och smärtor i nedre delen av buken är också vanligt. Infektionen kan dessutom ge smärtsam och täta urinering samt blod i urinen, så kallad hematuri.
Paratyfus orsakas av salmonellabakterier, som kan överleva i jord, grundvatten och förorenad mat. Det tropiska klimatet gör att bakterierna sprids lätt, och risken att drabbas ökar markant när man rör sig barfota. Öppna sår på fötterna fungerar som en inkörsport för bakterierna in i kroppen.
Typiska symtom på paratyfus är huvudvärk, magont, hosta och en långsammare hjärtfrekvens än normalt. Utan behandling kan infektionen bli långvarig och allvarlig, därför är det viktigt att söka vård om symtomen uppstår efter en resa i tropikerna.
Tularemia, ofta kallad harepest eller deerfly fever, kan överföras till människan via munhålan, genom myggor eller genom direkt hudkontakt. Den vanligaste smittvägen är hudkontakt med ett infekterat djur – och även kadaver efter ett smittat djur kan vara smittsamma.
Detta blir särskilt relevant för den som går barfota i tropiska områden. Ruttnande djurrester kan läcka ut i jorden, och den som går genom kontaminerad jord riskerar att smittas. En person med tularemia får ofta feber, irriterade ögon, nattliga frossbrytningar och muskelvärk. Ett blodprov kan fastställa om man bär på infektionen.
Kolera är en akut tarminfektion som orsakas av bakterien Vibrio cholerae. Bakterien finns vanligtvis i pölar, vattendrag, jord och smuts. När den kommer in i kroppen utlöser den kraftiga och massiva diarréer, och den stora vätskeförlusten kan snabbt bli livshotande.
Förorenad jord och grundvatten kan bära på kolerabakterier, som tränger in genom skadad hud och sedan vandrar vidare till tunntarmen. Där frisätter bakterien ett toxin som orsakar diarré, kräkningar och kraftiga magkramper. Snabb vätskeersättning och medicinsk behandling är avgörande för överlevnad.
Det enklaste och mest effektiva skyddet är att alltid använda skor eller sandaler när du rör dig utomhus i tropiska områden – även på stränder och i närheten av vattendrag. Undvik att vada barfota i pölar, dammar och stillastående vatten, tvätta och desinficera eventuella sår på fötterna omedelbart och se till att hålla huden intakt. Vid symtom som feber, diarré eller hudutslag efter en resa i tropikerna bör du alltid kontakta vården och uppge var du rest, eftersom flera av dessa infektioner kräver specifik behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online