MRSA-kolonisering – vad det innebär och hur du skyddar dig

MRSA står för meticillinresistenta Staphylococcus aureus-bakterier. Det är en bakterie som är resistent mot bredspektrumantibiotika och som i värsta fall kan vara dödlig. Att förstå skillnaden mellan att vara koloniserad och att ha en aktiv infektion är avgörande för att kunna förebygga spridning.

Vad är kolonisering?

Kolonisering innebär att MRSA-bakterien finns på patientens hud eller i näsan utan att personen visar några symtom på infektion. Den koloniserade personen mår alltså helt bra, men bär på bakterien och kan ovetandes sprida den vidare till andra människor.

Hur vanligt är det?

Uppskattningsvis är ungefär en tredjedel av befolkningen koloniserad med gula stafylokocker (Staphylococcus aureus). När det gäller just den resistenta varianten MRSA beräknas cirka en procent av befolkningen vara koloniserad.

Kolonisering och sjukdom

Personer som är koloniserade med MRSA visar ofta inga symtom alls. Bakterien kan dock orsaka en verklig infektion om den får tillfälle att tränga in i kroppen, till exempel genom ett sår eller i samband med en operation. Dessutom kan en koloniserad person överföra bakterien till andra, särskilt till personer med nedsatt immunförsvar, äldre eller kroniskt sjuka.

Var sker kolonisering?

Kolonisering kan ske både inom sjukvården och i samhället i stort. Personer som har varit inneliggande på sjukhus eller vistas i miljöer med nära kroppskontakt, som gym, idrottshallar eller trångbodda boenden, löper förhöjd risk att bli koloniserade.

Så förebygger du kolonisering

• Dela inte handdukar, rakhyvel eller kläder med andra personer.
• Lägg alltid en barriär, till exempel en egen handduk, mellan dig och gemensam träningsutrustning.
• Tvätta händerna ofta och noggrant med tvål och vatten.
• Se till att vårdpersonal tvättar händerna eller använder handsprit innan de tar på dig.

Genom enkla hygienrutiner kan risken för både kolonisering och vidare spridning av MRSA minskas betydligt, både i vardagen och inom vården.