Leversjukdom är ett samlingsbegrepp för alla de sjukdomar som kan drabba levern. Dessa sjukdomar kan vara farliga och i många fall livshotande – men det finns hopp. Behandling med alfaliponsyra har nämligen visat sig kunna ge goda resultat.
Levern är nödvändig för livet – det finns idag ingen medicinsk metod som gör det möjligt för en människa att leva utan sin lever. Halva levern kan tas bort vid transplantation eller operation, men det innebär allvarliga komplikationer samt livslång medicinering och uppföljning. Leverns främsta uppgift är att avgifta ämnen som vi får i oss. Den syntetiserar även proteiner och producerar biokemiska ämnen som underlättar matsmältningen.
Leversjukdom är ett samlingsnamn för flera olika sjukdomar som påverkar leverns funktion. Många av dem åtföljs av gulsot (ikterus), som ger huden en gulaktig ton på grund av förhöjda nivåer av bilirubin i kroppen. Normalt bryter kroppen ner hemoglobinet från döda blodkroppar, vilket ökar mängden bilirubin som levern sedan tar hand om och oskadliggör. Vid leversjukdom upphör denna avgiftningsprocess.
Symtomen på leversjukdom är många och varierade, och de syns ofta på patientens utseende. Yttre tecken kan vara dålig andedräkt, obehaglig kroppslukt, belagd tunga och kliande hud. Röda, svullna och irriterade ögon med mörka ringar under kan också förekomma, liksom rosenröda kinder, fläckvis akne (akne rosacea) samt bruna missfärgningar på huden. Vilka symtom som uppträder varierar beroende på vilken form av leversjukdom patienten lider av – gulsot är ett av de vanligaste.
Liponsyra är en organosvavelförening som utgör en viktig komponent i många enzymkomplex. Under 1990-talet började liponsyra användas som kosttillskott, med typiska doser på 100 till 200 milligram per dag. Att liponsyra skulle bidra till viktnedgång har inte entydigt kunnat bevisas, men den betraktas som säker – studier har visat att den inte är cancerframkallande och inte ger några tecken på organtoxicitet. Den har också visat sig vara en effektiv antioxidant som kan motverka symtomen vid brist på C- och E-vitamin. Dessutom har den använts med framgång vid behandling av leversjukdom.
Dr. Fred Bartter, chef för endokrinologin vid National Institutes of Health i USA, var en av de första som blev intresserad av liponsyrans läkande egenskaper. Bartter upptäckte att syran sänkte blodsockernivåerna och funderade på om den eventuellt skulle kunna användas vid diabetes. Först när Bartter publicerade en artikel i ämnet började en annan läkare, Burton Berkson (MD, MS, PhD), testa ämnet på patienter med leversjukdom år 1977. Efter att ha sett sjukdomens olika stadier hos många av sina patienter bestämde han sig för att pröva denna mycket experimentella behandling – och fann att den fungerade för vissa patienter.
Berkson beskriver alfaliponsyra (ALA) som den "begränsande faktorn för produktionen av energi ur kolhydrater". Med andra ord: utan alfaliponsyra skulle vi inte kunna utvinna energi från den mat vi äter, och vi skulle inte kunna överleva.
I många av Berks kliniska tester har ALA-behandling, i kombination med tillskott av selen och silymarin, inte bara stoppat den fortsatta nedbrytningen av levern – i flera fall har levern återfått större delen, eller hela, sin funktion. Patienterna har därefter kunnat leva friska liv fria från sjukdom. Även om behandlingen inte är felfri och inte fungerar för alla, är framgångsfrekansen anmärkningsvärd. Det är definitivt goda nyheter för alla som lider av leversjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online