Behandling av förlängd sigmoideatarm: allt du behöver veta

Vad är en förlängd sigmoideatarm?

En förlängd (redundant) sigmoideatarm innebär att den s-formade delen av tjocktarmen är längre än normalt. Detta kan öka risken för att tarmen vrider sig runt sin egen axel – ett tillstånd som kallas sigmoideumvolvulus, eller tarmvred. När detta inträffar blockeras tarmen, vilket kan ge symtom som buksmärtor, illamående, kräkningar och förstoppning.

Konservativ behandling

Behandlingen beror på hur allvarligt tillståndet är. I lindrigare fall kan konservativa åtgärder räcka för att avlasta stoppet och återställa tarmfunktionen. Det kan handla om lavemang eller behandling via koloskopi, där läkaren med hjälp av ett flexibelt instrument försöker vrida tillbaka tarmen och därigenom lösa obstruktionen.

Kirurgisk behandling

I svårare fall krävs ofta en operation för att vrida tillbaka tarmen och ta bort eventuellt skadad vävnad. Kirurgin kan utföras på flera olika sätt:

• Laparoskopisk kirurgi (titthålsoperation): små snitt görs i buken, och en kamera samt specialinstrument används för att genomföra ingreppet.
• Öppen kirurgi: ett större snitt görs i buken för att ge direkt åtkomst till sigmoideatarmen.

Valet av operationsmetod avgörs av flera faktorer, bland annat patientens allmänna hälsa, hur uttalad volvulusen är samt kirurgens erfarenhet. Vid återkommande tarmvred rekommenderas ibland även att en del av sigmoideatarmen tas bort för att förebygga nya episoder.

Efter operationen behöver patienten vanligtvis stanna kvar på sjukhuset i några dagar för att återhämta sig.

Prognos och möjliga risker

I de flesta fall lyckas operationen avlägsna stoppet och återställa en normal tarmfunktion. Som vid alla kirurgiska ingrepp finns dock en liten risk för komplikationer, exempelvis infektion, blödning eller skada på omgivande organ. Din läkare går därför noggrant igenom både fördelar och risker innan beslut om behandling fattas.