Nagelsvampinfektioner är mycket vanliga, särskilt i tånaglarna. Tårna befinner sig ofta i en varm och fuktig miljö – exempelvis inne i skor – vilket skapar idealiska förhållanden för svamptillväxt. En svampinfektion kan orsaka missfärgning, förtjockning och sprödhet i nageln, men flera olika läkemedel och behandlingsmetoder kan hjälpa till att lösa problemet.
Orala antimykotiska läkemedel är den enklaste och mest effektiva behandlingen mot tånagelsvamp. Läkemedlen gör att ny nagel växer ut fri från infektion, som så småningom ersätter den gamla, skadade nageln.
Patienten behöver vanligtvis ta peroral antimykotisk medicinering i minst sex veckor, ofta i flera månader beroende på hur allvarlig infektionen är. Det tar tid innan hela nageln har vuxit ut helt.
Även om det är ovanligt kan orala antimykotika orsaka leverskador. Patienter som använder dessa läkemedel bör därför undvika alkohol samt andra preparat som belastar levern. Personer med leversjukdom eller kronisk hjärtsvikt kan dessutom ha svårt att tolerera denna typ av behandling och bör alltid rådfråga sin läkare först.
De som känner sig tveksamma till riskerna med orala antimykotika kan istället prova en medicinerad nagellack som innehåller verksamma ämnen som amorolfin eller ciklopirox. Nackdelen är att denna behandling inte alltid fungerar och att det kan ta upp till ett år innan infektionen helt läker. Det kräver också tålamod och regelbunden applicering under hela behandlingstiden.
En möjlig naturlig metod är att dagligen blötlägga tårna i Epsomsalt (magnesiumsulfat). Liksom vid lokal behandling fungerar inte alltid denna metod, och det kan dröja upp till ett år innan synliga resultat uppnås. Metoden är dock skonsam och kan kombineras med god fotvågen, som att hålla fötterna torra och byta strumpor regelbundet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online