Personer med diabetes är särskilt mottagliga för jästsvampinfektioner på grund av de förhöjda glukosnivåerna i kroppen. Högt blodsocker skapar en gynnsam miljö där svamp lätt kan växa till, vilket gör att infektioner både kan uppstå på huden och inuti kroppen. De flesta av dessa infektioner orsakas av Candida albicans, en svamp som naturligt förekommer på huden och i mag-tarmkanalen men som kan överväxa när balansen störs.
Här går vi igenom de vanligaste typerna av jästsvampinfektioner hos diabetiker, deras symtom och hur de brukar behandlas.
Systemisk candidos uppstår i tjocktarmen och tunntarmen, där Candida albicans kan börja överväxa. Vanliga utlösande faktorer är långvarig antibiotikabehandling, kortikosteroider, p-piller, dålig kost, födoämnesallergier, klorerat vatten och stress. Personer med diabetes är extra utsatta eftersom deras höga glukosnivåer gynnar svamptillväxten.
När den naturliga tarmfloran bekämpar överskottet av jästsvamp dör en del av svampen och frigör toxiner. En minskad mängd nyttiga bakterier gör dessutom kroppen mer mottaglig för parasiter. Om systemisk jästsvamp inte behandlas kan svamp, toxiner och parasiter passera tarmens slemhinnor och ta sig ut i blodet, för att så småningom nå celler och vitala organ. Detta kan ge upphov till en rad besvär och sjukdomar, däribland återkommande svampinfektioner hos diabetiker.
Både män och kvinnor med diabetes kan drabbas av tinea inguinalis, ofta kallad sulksvamp. Tillståndet kan bero på systemisk candidos eller på att huden länge exponerats för fuktiga eller svettiga kläder. Infektionen uppträder typiskt i ljumsken, på insidan av låren och på rumpan.
Sulksvamp ger vanligtvis fjällande, röda fläckar som kan klia, vätska sig eller bilda blåsor. Fläckarna är oftast mer rodnade i kanterna. Trots en vanlig missuppfattning drabbar sulksvamp sällan pungen eller penis, men den kan smitta sexuella partner.
Fotfotsvamp (tinea pedis) är en annan vanlig svampinfektion hos diabetiker. Den orsakas av en svamp som heter Trichophyton. Infektionen uppstår ofta efter längre tid i svettiga eller blöta strumpor, men smittspridning sker också på allmänna duschar och vid simhallar. Trångskurna skor som begränsar luftcirkulationen bidrar dessutom till ett varmt och fuktigt klimat – idealiska förutsättningar för fotfotsvamp att utvecklas.
Läkare behandlar fotfotsvamp oftast med svampdödande salvor eller krämer. Vid svårare infektioner kan peroral antimykotisk behandling behövas. Eftersom diabetiker har sämre blodcirkulation i fötterna är det extra viktigt att söka vård tidigt och hålla fötterna torra och rena.
Diabetiker löper även ökad risk för muntrush (oral candidos), som angriper slemhinnorna i munnen och på tungan. Infektionen kan även spridas sig till gommen, svalget och till och med matstrupen.
Muntrush visar sig som lätt upphöjda vita, gräddgula eller gulaktiga fläckar i de drabbade områdena. Fläckarna gör normalt inte ont, men de kan börja blöda om man försöker gnida bort dem. Behandlingen består vanligtvis av svampdödande pastiller, tabletter eller oral suspension.
Både män och kvinnor med diabetes kan få trush i underlivet. Hos män kan röda fläckar och flytningar uppstå, och flytningarna kan ha en stärkelseliknande lukt. Kvinnors vaginala svampinfektioner liknar detta, men flytningarna påminner ofta om cottage cheese.
Båda typerna av infektioner kan orsaka intensiv klåda och smärta. Behandlingen sker normalt med svampdödande krämer och salvor. För diabetiker är det dessutom viktigt att hålla blodsockret väl kontrollerat, eftersom återkommande underlivssvamp ofta hänger samman med instabila glukosnivåer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online